Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMETS ÖDEN. 123
för sig uppträdande med alltför stort följe. I följd deraf vacklade
riksstyrelsen. Kyrkans store hade ej någon domsrätt i verldsliga ting.
Månge ädlingar (nobiles) voro fattige samt, i följd af krigen, lika mycket
utsatte för som färdige till försåt och rof, så mycket mera som deras
upprepade böner om lån af prelater och kapitel hade besvarats med
nej (DS nr 2322).
Denna berättelse från början af förmyndaretiden styrkes af de ännu
mera ojäfviga anteckningarna, som de påflige legaterne broder
Johannes de Serone och Bertrandus de Ortolis fört om sin färd genom
Sverige under förmyndarestyrelsens senare del. »År 1328 den 12
januari, då vi skulle lemna Uppsala, rådde oss hr erkebiskopen, att vi
ej skulle taga med oss de för påfven insamlade medlen, af fruktan för
röfvare, ty försåt voro beredda för oss på flere ställen. — — Den 25
januari lemnade vi Strängnäs och qvarlemnade der, på biskopens råd,
de insamlade medlen. — — Då vi från Linköping ej vågade utan fara
för personer och saker återvända till Strängnäs och Uppsala, sände vi
hr Henrik af Johanniternes orden till desse städer, för att så fort som
möjligt bringa penningarne ut ur riket. Han förde dem till Riseberga
kloster och hade dervid ständigt med sig tolf väpnade ryttare. Med
sådan betäckning vågade han ej föra penningarne längre, af fruktan för
röfvare, utan qvarlemnade han, på Strängnäsbiskopens tillrådan,
penningarne i klostret för någon tid, så att det hela skulle kunna hållas
mera hemligt. — — Från Skara skickade vi till Jönköping, för att
afhemta der deponerade penningar, kyrkoherden hr Karl, och hade han
med sig, af fruktan för röfvare, som lade försåt för oss och hr påfvens
tillhörigheter, tio väpnade ryttare. — — Den 2 mars skrefvo vi till
hr biskopen i Strängnäs och prosten i Närike, att de skulle under
säker betäckning sända oss de hr påfvens penningar, som funnos i
Riseberga kloster. Biskopen ordnade så, att nämnde prost jämte hans
frände hr Anund Sture, riddare, och 40 väpnade ryttare, förde hr
påfvens penningar från Riseberga till Lödöse, som ligger der man lemnar
Sverige. Till prosten betalte vi för hans omkostnader — — —, men
riddaren ville icke mottaga något för sina omkostnader, ehuru han hade
i femton dagar varit upptagen af hr påfvens angelägenheter. Vi köpte
tre hästar till att föra silfret och penningarne ut ur riket, men de
förderfvades genom öfverdrifna ansträngningar, eftersom vi måste färdas
med största skyndsamhet, för att undvika de för oss lagda försåten». 1
Så mycket se vi, att förmyndarestyrelsen icke förmådde
upprätthålla friden i landet. Någon granskning af deras förvaltning vid
konungens tillträde af regeringen afhöres ej — k. Magnus hade den tiden
nog att tänka på i följd af de skånska förhållandena — men han
uttalar sig under den följande tiden ej berömmande om det regemente,
1 Munch, Pavelige Nuntiers Regnskabs- og Dagböger førte under
Tiende-Opkrævningen i Norden 1282—1334, s. 54 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
