Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 KONUNGADÖMETS ÖDEN.
som fördes under hans minderårighet. Han säger sig år 1335 hafva
förnummit, att under hans barndom uppväxte mångahanda sedvänjor,
flere hårda och ogagneliga än gagneliga och goda, oss och den
hederlige allmogen till mycken bedröfvelse, kloke män till mångahanda
tunga; sedan han var kommen till år, hade han bedt, rådt och hotat
med hård räfst, för att bereda en återgång från dylika kranka sedvänjor,
men få voro de, som gjorde detta för hans böns, råds eller hots skuld.
Derföre utfärdade han, som ville med heder bära sitt konungsnamn,
efter öfverläggning med rådet en fridsstadge. År 1336 talar konungen
äfven om förmyndarestyrelsen och nämner, dock utan att åt
omnämnandet gifva formen af en förebråelse, att vid hans regeringstillträde
fanns ej en mark besparad honom till nytta och gagn. Men brefvet
DS nr 3269 röjer ett spändt förhållande: många förde klagomål
deröfver, att konungen ej vore villig att lösa sine tjenstemän ur den skuld,
hvari de för hans skuld kommit; han uppräknar hvad i detta afseende
blifvit åtgjordt, han uttalar sin sorg, att han och folket haft tunga och
att tacken af dem, som fått sina kraf tillfredsställda, vore för liten, han
omtalar, att somlige ville tvinga honom att mot vilja och löfte betynga
allmogen, men han ämnade icke göra det och han hoppades, att
allmogen ville styrka konungen och hans vänner att stå emot sådane.
Om oroliga förhållanden vittna äfven de många ombytena af drottsete.
Det dubbla konungadömet gaf k. Magnus ingen ökning i makt.
Båda landens intressen voro i flere afseenden skiljaktiga, intetdera ville
mista sin sjelfständighet, konungen kunde icke fördela sin tid och sina
omsorger så, att man kunde vara belåten i båda landen. Norge blef i
detta afseende lidande. En nyhet i statsskicket hos oss framkallade
föreningen af kronorna, nämligen de interimsregeringar, som konungen
tillsatte för Sverige för de tider, då han skulle vistas i Norge. Man
har ansett denna interimsregering som konungen påtvingad; något stöd
för en sådan uppfattning har jag icke funnit. Denna åtgärd att sörja
för regeringen under konungens frånvara, är utan fråga ett betydligt
och glädjande framsteg i utvecklingen af vårt statsskick. För öfrigt
hade man redan när detta skedde sökt för framtiden förebygga
olägenheterna af unionen: året förut hade junker Håkan tagits till Norges
konung under faderns förmyndareskap och junker Erik hade korats till
faderns efterträdare i Sverige. Vid samma tid, som man löste bandet
med Norge, knöts Skåne, som man hoppades, fast och varaktigt till
Sverige.
Den fullkomliga bristen på en detaljerad redogörelse för tidens
förhållanden gör uppfattningen af det hela ytterst vansklig. Vi hafva
enstaka facta, som äro fullt konstaterade, men det är ej sällan svårt att
finna mellan dem förbindclsen, det är ännu svårare, oftast omöjligt att
läsa sig till allt det, som ligger bakom sådant, som blef ett fullbordadt
factum, alla förberedelser, de olika motiven, partiernas ställning, deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
