Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMETS ÖDEN. 125
planer, intriger och misstankar, konungens eller stormännens andel i
hvad som gjordes. Det må vi emellertid framhålla, att konungens
fridsförordningar, låt vara att de tillkommit efter öfverläggningar med
rådet, innebära en protest mot det skick, som rådet under
förmyndaretiden skapat eller fördragit, att konungen uttalar sin vilja att skydda
allmogen mot det förtryck, som bereddes genom de privilegierades
försök att vidga sine förmoner, att han föreskref mått och steg, som skulle
leda till allmogens värn, såsom när han sökte förhindra frälset att
lägga under sig skattskyldig jord och dermed minska kronans inkomster.
Det heter i brefvet om konungsnämnden af år 1344: »om frälseman
eller frälseqvinna gör skifte eller köp med dem, som bo på skattskyldig
jord, uppenbarligen så som lagen säger, men hemligen dem emellan
med de vilkor, att hvar skall ega sitt, svikligt dragande in till sig vår
ingäld, ho som dylikt gör är full tjuf och stånde tjufsrätt.»
Vid midten af århundradet kom k. Magni landslag till stånd 1, ett
märkligt framsteg i bemödandet att sammansmälta de många skilda
landen till ett rike. Utarbetandet var anförtrodt åt tre lagmän, som
biträddes af fem prestmän. Svårigheter synas hafva inträdt, när man
ville förena kyrkans och lekmännens intressen, hvadan ock någon
kyrkobalk icke utarbetades. I denna lag, tillkommen genom systematiskt
arbete af män, som kände de tidigare landskapslagarne, finnas rörande
konungens uppgifter och ställning flere upplysningar än i de förra
lagarne, dock icke så många, som vi med skäl önska; de allmänna
grunddragen förekomma, hvilka vi redan känna genom historiens
vittnesbörd, men detaljföreskrifterna, som vi behöfde känna, saknas. Den
valde konungen, som svurit folket sin ed, må gifva län, styra sitt rike
samt af Gud den högste hafva dom öfver alle domare och allmogens
käromål. Rådet omtalas, det väljes af konungen, erkebiskopen är
sjelfskrifven, de andlige medlemmarnes antal obestämdt, de verldsliges
faststäldt till tolf, alle utländingar utstängde. Om rådets myndighet, om
någon formlig nödvändighet för konungen att rådgöra med rådet om
alla eller vissa statsärenden, om sättet för öfverläggningarna och för
besluts fattande o. s. v. nämner lagen icke ett ord. Konungens rätt
att sätta domaren dom i händer har blifvit vidgad: för tillsättande af
lagman eller häradshöfding valdes af menigheten inom landet eller
häradet en nämnd, som gjorde upp ett förslag med tre namn, en af de
tre föreslagne nämndes af konungen.
Lagen låter konungen framstå som den styrande, men k. Magnus
fann sin makt i mycket bunden. Om hans verksamhet under den
kritiska tiden vid århundradets midt, känna vi dessvärre alltför litet, vi hafva
antydningar, som lemna för gissningar ett stort spelrum. En reduktion
af skattegods förehades; ’alla privilegier och friheter’ återkallades, och hr
1 Om tiden jfr min uppsats i Månadsbladet, nr 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
