Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 KONUNGADÖMETS ÖDEN.
maktpåliggande embete behöfde hr Sten ej mindre än konungarne
rundliga inkomster, men någon betydande enskild förmögenhet hade
han icke och i början tillföllo honom inkomsterna af allenast en liten
del af riket, den som låg under Stockholms, Åbo och Örebro slott.
Resten var utdelad som län, förnämligast åt rådets medlemmar, som
gjorde anspråk på att på detta sätt hugnas. Man var icke denna tid
benägen att göra något för intet. Ehuru länsinnchafvaren borde med
inkomsten af länet underhålla dess fäste, hände det nu, att han fick
en särskild förläning för att han inom ectt annat län byggde, och churu
en länsinnehafvare var skyldig att till rikets bästa göra tjenst mot dess
fiender, hände det nu, att man, när man gick i strid, begärde en
högtidlig försäkran att få sina kostnader under kriget ersatta.
H Sten synes i början hafva intagit en mera blygsam ställning.
Under det i vigtiga skrifvelser erkebiskopens namn står före början
af brefvet, står riksföreståndarens under, framför de öfriga riksrådens.
Men småningom gjorde hr Sten sin värdighet gällande. Hans ställning
blef ock tryggare, ju mera han fick tillfälle att under kronan d. v. s.
under sig indraga lediga vordna län, hvilka han sedan lemnade ut på
räkenskap.
Förhållandet till rådet blef emellertid ganska snart mindre godt.
Äfven andre ville hafva län, ehuru visserligen deras belänande ej var
så nödvändigt för rikets bästa. Då föreståndaren ej var villig att lyssna
till sådana anspråk, ville de på honom vältra alla särskilde tyngande
bördor, t. ex. omsorgen och kostnaderna för Finlands försvar. Äfven
drefs det igenom, att hr Sten ej fick indraga något län, såvida ej
rådsherrarne inom orten funnit det skäligt. Då han klagade öfver en sådan
inskränkning af sin makt, fick han till svar, att han i Kalmar deltagit
i beslutet att k. Hans, derest han komme till regeringen, skulle vara
på detta sätt bunden, och han kunde väl ej begära, att
riksföreståndaren skulle hafva större myndighet än konungen. Äfven i
domsrätten gjordes en inskränkning, i det man beslöt, att alla mål rörande
medlemmar af rådet skulle andragas för rådet, som det hette, för att
derigenom ’sådana saker måtte desto klarare synas till rätta’, men i
verkligheten för att hvar rådsherre skulle kunna räkna på medbrödernes
hjelp. Också ingingo de en förening till gemensamt försvar: ’hvad
som gick den ene uppå, skulle ock gälla de andre’. Äfven ville i
början af hr Stens tid, hr Ivar Axelsson upplåta några slott, som han
olagligt innehade, åt rådet, men han vägrade att öfverlemna dem åt
riksföreståndaren.
Under det ryska kriget ville rådet att hr Sten skulle försvara
Finland, under det att det yrkade, att andre frälsemän skulle få fara hem.
Vestergötland, och det är möjligt, att man velat blidka den öfver sin länsman
missnöjde allmogen i Vedens härad genom löftet att eventuelt få något att säga
angående tillsättande af efterträdaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
