Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMETS ÖDEN. 133
Hr Sten hade svårt att hålla sig i Finland, emedan de inre
förhållandena, framför allt den allt mer växande benägenheten att lemna riket
åt k. Hans, kräfde hans närvara i Sverige. Rådet förklarade ock, att
det ej länge kunde vara möjligt för honom att sköta på en gång
Finland och riksstyrelsen, hvadan det fritog honom från
riksföreståndareskapet.
Glädjen öfver k. Hans regemente blef ej långvarig. I
uppsägelsebrefvet uttalas afsigten att återgå till riksföreståndareskapet.
Hr Svante Nilsson och den yngre hr Sten synas åt
riksföreståndareskapet hafva gifvit en större glans; värdigheten var ej längre ny,
hon syntes blifva beståndande och möjligen kunna öfvergå i något
förnämligare. Titlarne vexla, ty än kallar rådet hr Svante för sin
herre och höfvidsman, än för sin broder och käre vän. Under det.
den äldre hr Sten nöjde sig med skrifvare, hade hans två efterträdare
kansler och hr Svante hade till kapellan en biskop. Måhända få vi
ock i detta sammanhang omtala det baner, som fördes af en
krigarskara, af hvilken Kastelholms slott på Åland togs i besittning för
riksföreståndarens räkning. Skaran bestod af 50 Åbobiskopens, 50 hr Svantes,
30 hr Erik Turessons, 24 fru Ingeborgs med fleres svenner och baneret
hade ett kors samt i alla hörnfälten hr Svantes vapen. Dessvärre veta
vi icke, hvilken färg korset hade; hvartdera hörnfältet hade ena hälften
blå och den andra gul. 1 De ständiga krigen togo hr Svantes
uppmärksamhet högeligen i anspråk, men att döma efter rådets klagomål hade
han dock tid att tillvälla sig en makt, som ansågs för stor, delvis
olaglig. Dess värre äro anmärkningarna så kortfattade, att de icke
gifva tillräcklig kännedom om de verkliga förhållandena. Det heter,
att man icke kunde få någon att åtaga sig en beskickning till
Danmark, så länge regementet är allena i hr Svantes händer, att han
indragit län mot sin ed, sitt beseglande bref och löfte samt mot hela
rådets vilja, att han icke rättat sig efter riksrådets råd i förhållande
till den danske konungen, hvadan folket af leda vid det ständiga
krigstillståndet kunde till sist kalla in honom i riket mot hr Svantes och
rådets vilja, att han icke ville af sina d. v. s. kronans inkomster gifva en
årlig summa till konungen för att dermed köpa frid, att han i många
afseende icke hade lydt rikets råd, t. ex. när detta påminnte om
behofvet af ett bättre mynt, han hade i stället utan att spörja rådet
försämrat det så, att kronan, kyrkan och ridderskapet förlorat hvar femte
penning af sin årliga ränta, hvilket aldrig tillförene någon konung eller
herre här eller i något annat rike djerfts göra utan sitt råds grundliga
ransakning och endrägtiga samtycke, — att han på land och stad lagt
1 Om baneret jfr Grönblad, Nya källor till Finlands medeltidshistoria del 1, s.
337. På grund af det senare namnet Natt och dag har jag tidigare antagit,
att hr Svante och hans son hade skölden delad i svart och silfver, men torde
man snarare böra till medeltiden föra tillbaka de färger, blått och guld, som
förekomma i det senare Sturecvapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
