Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 KONUNGADÖMETS ÖDEN.
tynga och ålagor utan att derom tillspörja rådet och mot lagen, att
han utan rådets samtycke pålagt dess landbor många olagliga
gengärder, att alla slottslofvar äro förvandlade, hvilket han väl visste med
sig sjelf, att han mot lagen tillsatt och afsatt häradshöfdingar, likaledes
mot lagen tillsatt lagmän o. s. v. 1
Då påfve Leo X sände Arcimboldus som legat till Norden, var
det en tid tal om att han genom att kröna den unge hr Sten skulle
göra en ände på det långvariga och i vissa afscenden provisoriska skick
som herskade i Sverige. Men i stället för konungakronan fick hr
Sten en tidig död och ett äradt minne.
K. Kristiern II hade vid sin tronbestigelse i Danmark fått afgifva
en handfästning, hvars bestämmelser torde böra här i korthet meddelas,
till jämförelse med det skick, till hvilket regeringsmakten i Sverige
vid medeltidens slut hade kommit under ganska egendomliga
förhållanden. Samhället hade samma aristokratiska utseende i Danmark som
hos oss. Adelns och kyrkans bönder voro frie från all konglig tunga
och träldom, med undantag för de tillfällen då konungens fatabur under
hans färder genom landet transporterades från ett ställe till ett annat,
men skulle dervid tillses, att ingen blef särskildt betungad. Adelns
andel i de sakören, till hvilka deras underlydande dömdes, ökades. Det
föreskrifves uttryckligen, att konungen skall styra, råda och regera
Danmark och Norge med rikets gode ädlingar, som äro födde af riddare
och svenner, samt antvarda dem och ingen annan slott och län, och om
någre vanbördingar, som icke äro födde ädlingar, nu hafva i Danmark
eller Norge slott, län eller landsting (d. v. s. domarebefattningar), skola
de med det första afsättas och gode infödde ädlingar sättas i deras
ställe. De under den närmast föregående tiden förekommande
bestämmelserna, att konungen ej fick gifva eller taga län annat än efter råd
af i närheten boende riksråd, äfvensom att rådet skulle deltaga i sitt
kompletterande, föllo bort. I händelse af konungens död skulle alla
slott och län hållas rådet till handa. Konungen fick icke under
lifstiden begära af rådet eller folket, att hans son eller någon annan
skulle efter hans tid väljas till konung efter honom, ’med mindre han
kunde hafva det med deras goda minne’ — ett något motsägande tillägg.
Kronan och ofrälse fingo icke genom köp eller pant sätta sig i
besittning af frälsets gods. Om en ofrälse född, som blifvit frälseman, afled
utan frälse arfvinge, skall det frälsegods han lemnar efter sig, icke
tillfalla kronan eller någon ofrälse, utan skola de ofrälse arfvingarne
innan ectt år förflutit sälja godset till någon riddare eller sven.
Konungen, drottningen, deras fogdar och embetsmän fingo icke åtaga sig
värjemål för faderlösa barn, som egde frälsegods. Frälseqvinna, som
gifte sig ut ur Danmark till Slesvig, Holstein eller andre delar af
Tyskland, finge man icke gifva frälsegods som medgift. Ingen frälseman
1 Skandinaviska samfundets Handlingar del 20 s. 257 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
