Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMETS ÖDEN. 135
kunde förbryta sitt jordagods till kronan, såvida han icke förde afvog
sköld mot riket. Adeln fick icke utan kronans tillåtelse sätta sig i
besittning af bondejord. Nya lagar fingo ej antagas, krig ej börjas
utan riksrådets samtycke. Tvister mellan konung och adelsmän skulle
dömas af riksrådet. Frälsemän och andlige få drifva handel med
utländske köpmän, men sådane få icke resa omkring i landet och köpa
af bönderne. Länsinnehafvare skulle sjelfve tillsätta häradsfogdar och
häradsskrifvare. Adlige gårdar fingo befästas. Om vi besinna, att adeln
var för sina personer och för en del af sina underlydande skattefri,
kunna vi göra oss ett begrepp om dess store förmoner, som icke
uppvägdes af motsvarande skyldigheter.
Men stormannaväldets tid nalkades sitt slut rundt omkring i Europa.
Äfven med öfverträdande af sin handfästning — dock voro hans
undersåtar i slikt fall förklarade berättigade till att göra uppror — sökte k.
Kristiern stadga konungamakten, skjuta rådet åt sidan, för att taga råd när
och af hvem han ville, inskränka de företrädesrättigheter, som frälset
har förvärfvat på bekostnad af de lägre stånden, gifva rättsväsendet
en fastare organisation o. s. v. Men för att styra landet under en tid,
då personligheten betydde allt, saknade han en nödig egenskap: han
kunde icke styra sig sjelf. Han förmådde icke öfvertyga dem, hvilka
han beröfvade makt, om gagnet af sin sträfvan och reste derigenom
mot sig ett väldigt motstånd, för hvilket han till sist måste vika.
Annorledes och bättre gick det k. Gustaf i Sverige. Han upptog
arfvet efter den yngre hr Sten, när han af folket, uppretadt öfver
konungens grymheter, kallades till herre och höfvidsman öfver Dalarne.
Till denne titel fick han snart foga namnen på den ena provinsen efter
den andra, intill dess han på en herredag antogs till Sveriges rikes
föreståndare. Om eller i hvilket afseende närmare bestämmelser gjordes,
är ej kändt, men man vet, att han crhöll uppdrag att afsluta hvad han
börjat. K. Kristierns beteende hade injagat skräck och ovilja hos de
flesta och någon annan uppträdde ej med anspråk på att blifva Sveriges
ledare. Någon täflan fanns således icke med dermed följande möjlighet
för den enc att bjuda under den andre. Äfven torde tillfredsställelse
öfver den började befrielsen och insigten om vigten af dennas
fullbordande hafva förekommit detaljeradt aftal mellan föreståndare och
valmännen. När Kristiern hade, efter uppsägelsen i Danmark, helt
plötsligt lemnat Norden, fann man det i Sverige lämpligt att, följande
Danskarnes exempel, välja sig en konung. Riksmötet i Strängnäs blef
ett rekonstruerande möte. I rådet, hvars led glesnat under k. Kristierns
tid, invaldes nye medlemmar, Gustaf valdes till konung och nämnde
derefter hofmästare och marsk. Som han med svårighet lät sig
öfvertalas att mottaga det enhälliga valet, kunde något tal om en
konungaförsäkran ej förekomma. De närvarande svuro honom genast sin
trohetsed och derefter — ordningen är betecknande — aflade han sin ed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
