Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMETS ÖDEN. 137
’att vi skola hafva flere än vår nådig herre till konung., tyckes oss vara
oskäl.
K. Gustafs första regementsår voro fyllda af den mest mångsidiga
verksamhet: allt behöfde bättras och främjas eller förnyas. Stort och
smått blef föremål för konungens omsorg, framför allt den kongliga
pligten att sörja för friden och således att möta inre och yttre fiender.
Af båda slagen fanns tillräckligt. De kraftiga talesätt, som användas
i de från konungen eller hans kansli utgående skrifvelserna, förefalla
stundom egendomliga: konungen hade år 1528 skickat sin tjenare
Per Olsson till ’att straffa dem, som bevisligen äro våra ovänner uppe
i Dalarne.’
Under konungens dom drogos otaliga mål. Huruvida han lät på
regelbundet återkommande ting — jag talar naturligtvis endast om hans
första år — sin domsrätt utöfvas, har jag icke hunnit se. Månget
dombref förekommer, i hvilket sättet för domen icke angifves; i månget
fall torde konungen hafva dömt på egen hand. Stundom åberopas
vittnen, såsom till en dom, som fälldes år 1525 i närvara af konungens
sekreterare och en borgmästare i Stockholm. Ibland fick rådet
uppdrag att döma, t. ex. år 1527, då hela rådet samlades i fogdestugan på
Stockholms slott för att döma en sjöröfvare. Under sina färder genom
landet skref konungen till det ena eller andra området, med tillsägelse
att som han ännu ej hade haft tillfälle att besöka den landsänden,
stämde han nu dennes inbyggare till möte å lämplig ort, för att höra,
huruvida de hade anmärkningar att göra mot hans fogdar och
embetsmän samt för att skifta lag och rätt bland de gode män, som deras
saker in på deras häradsting ej kunna slita, och fly hvar och en så
mycket som lag och rätt innehåller. Afven fridlöse kunde vid sådana
tillfällen ostraffadt möta konungen. Under dessa besök, för hvilka
konungen kräfde gärder, ville han yttermera undervisa om alla saker
och ärenden.
Då en herredag hölls, satt konungen och rådet ofta till doms, eller
rådet satt ensamt eller någre rådsherrar samman med flere gode män
af frälset samt stadens borgmästare och råd eller cn på annat sätt
sammansatt domstol. Var konungen ej närvarande, stadfäste han stundom
i särskild skrifvelse domstolens utslag. Ibland får lagmannen uppdrag
att stadfästa ett bref, hvars giltighet varit föremål för tvist. När
konungens dom dömdes af honom eller andre i hans stad satte domare,
tillkallades en nämnd bestående af tolf bönder. Ibland stämde
konungen inför sig folket från flere härad och då fördelades
nämndemännen på häraden: då t. ex. år 1526 inbyggarne i Asboland, Sigvide
och Ambörd kallades att möta konungen i Vexjö, skulle från hvart
härad komma fyra nämndemän.
Häradshöfdingetjensterna bortgåfvos af konungen såsom andra
förläningar. Som motiv till erhållande af ’häradsrätten’ omtalas gjord eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
