Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 KONUNGADÖMETS ÖDEN.
väntad tjenst; häradets inbyggare uppmanades att annamma den nämnde
som sin rätte häradshöfding. Huruvida inom häradet dessförinnan hade
uppgjorts, i öfverensstämmelse med lagens föreskrift, ett förslag
innehållande tre namn, har jag ej funnit.
Konungen öfverlade med sine rådsherrar, men som han icke vid
alla tillfällen ville besvära dem med sammanträden, fordrades det en
dryg brefvexling för att om hvad som väntades eller behöfdes
underrätta en och annan, hvilken derefter rådgjorde med de riksråd, som
funnos i hans närhet, och underrättade konungen om de resultat, till
hvilka man kommit. Ibland sändes pålitlige män ut i landsorterne,
för att underhandla med råden. När de voro sammankallade till möten,
aflemnade konungen en skriftlig framställning, upptagande de punkter,
öfver hvilka han, ville hafva svar. Sedan råden öfverlagt, dikterade
de sitt svar för en konungens skrifvare. 1 Då konungen missnöjd sporde
om icke rådet vid ett föregående tillfälle sagt det eller det, hänvisar
detta i vördsamma ordalag till uppteckningen af dess svar. Rådet
tillät sig väl vissa föreställningar till konungen, men synes i allmänhet
hafva nöjt sig med att svara på hans spörsmål, och gjorde detta mycket
höfligt. I ett svar af år 1528 säger rådet: »Eders nåd berör om den
huldskap och manskap, som vi tillsade ers nåd, när ers nåd blef hyllad
för herre och konung. Vi hoppas alle, med Guds hjelp ej hafva i
någon måtta försett oss och ämna det ej heller, utan vilja alldelcs
fullgöra med lof och makt den hyllning vi lofvat och svurit ers nåd som
trogne män i all måtta böra göra, efter yttersta makt och förmåga»
Till konungen uttalas derefter en tacksägelse för det han låter rådet
komma samman. År 1530 afslutas ett svar af riksråden med en
begäran, att hans nåd ej ville vända dem deras svar och begäran i någon
måtta till ogunst och ovilja.
Liksom rådsmötena höllos oregelbundet, så ock de möten, vid hvilka
flere än rådsherrarne sammanträdde. År 1528 kallades till ett möte i
Lödöse riksråden, representanter för frälset i Finland, Uppland,
Östergötland och Småland samt frälset i Vestergötland. Ä 1527 hölls ett
möte i Skeninge med menige adeln och en part af allmogens sändebud.
Samma år kallades till ett möte jämte rådet och frälset en borgmästare
och en rådman från hvar stad, fem eller sex gode bönder från hvar
lagsaga, men erfarenheten visade, att från så stad som landsbygd kommo
än färre än flere än hvad sagdt var. Ett regelbundet sammankallande
af riksdagar kunde icke komma ifråga i följd af samfärdselns ringa
utveckling. I sin proposition till den vigtige riksdagen i Vesterås år 1527
ber konungen också om ursäkt, för det han kallat honom samman, men
det var gjordt af rätt nöd. Man sökte så vidt möjligt var undvika sådant
besvär. År 1531 mötte konungen i Uppsala med ridderskapet utom
och inom rådet samt den allmogo, som samlats till Eriksmessan.
1 Jfr Granlund, Gustaf I:s registratur del 7, s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
