Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 1. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGADÖMETS ÖDEN. 139
Någon systematisk representationsform var således icke införd.
Man sökte ersättning genom flitigt skrifvande till alle delar af landet,
i synnerhet till dem, som icke varit vid mötet representerade. Ån skref
konungen, än riksrådet om de fattade besluten. Det tillkom
länsinnehafvare och fogdar att bringa skrifvelsernas innehåll till
allmänhetens kunskap. Villigheten att kommunicera ett oangenämt beslut
torde ej varit stor. Hr Ture Jönsson fick förebråelser derföre, att
Vesterås recess ej blifvit kungjord i hans län, men han påstod att till
denna försummelse hade han ingen skuld.
Med stor försigtighet måste dessa skrifvelser stundom affattas. I
januari 1526 hölls ett möte i Vadstena för afgörande af frågan rörande
konungens kröning och den extra gärd, som för denna gjordes nödig.
I registraturet innes inford för den 15 en skrifvelse till Dalarne, i
hvilken de fattade besluten meddelas. Det ser ut, som om denna
skrifvelse, af undseende för Dalkarlarnes krångliga och fordrande lynne,
ej blifvit expedierad, ty för den 16 finnes i registraturet en annan
skrifvelse, i hvilken Dalabönderne underrättas om ämnet för
öfverläggningarna, men eftersom konungen icke gerna i slika saker ville
företaga något nytt utan Dalkarlarnes och menige mans goda råd och
samtycke, kunde han ej gifva rådet något afgörande svar, och begär nu
att höra hvad Dalkarlarne tänkte.
Länsmännen — i ordets tekniska betydelse — synas icke hafva
spelat någon framstående rol. Att döma efter en konglig skrifvelse
af år 1530 1 synas de icke längre hafva haft häradet till distrikt. Der
talas nämligen om länsmän i hvar socken i trakten omkring Sala, hvar
länsman med två eller tre fjerdingsmän under sig.
Så mycket större rol tillkom nu fogdarne, hvilke nämndes öfver
större och mindre områden — från t. ex. Dalarne till ett par socknar.
Äfven på slott med större län under sig förekomma fogdar. De voro
konungens tjenstemän, hvilke mottogo det område, som anvisades, icke
som lön för gjord eller blifvande tjenst, utan som ctt verksamhetsfält,
inom hvilket de skulle göra konungen tjenst. När ectt slott med
underliggande län anförtroddes åt en sådan fogde, hvilken gemenligen icke
hörde till de stora ätterna och ej heller hade någon hög ställning i
samfundet, synes man hafva fordrat en viss borgen för hans trohet, på
det sätt att man icke upplät honom ensam slottet, utan satte flere
med honom i slottslofven. År 1525 antvardade konungen åt Jöns
Vestgöte och tolf gode män, som stodo med honom i slottslofven,
Viborgs hus m. m. i en ärlig och redlig slottslofven, med skyldighet för
honom att hålla slottet till handa åt grefve Johan af Hoja eller, derest
denne ej skulle infinna sig, åt konungen. Samma år antvardade
konungen det vigtiga Stockholms slott åt sin fogde Staffan Sassce, tre
medlemmar af rådet, fyra borgmästare, tolf rådmän, fyra borgare, en
1 Granlund, Gustaf I:s registratur del 7, s. 145.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
