Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 RIDDARESLAGET ÄR QVARLEFVA AF MANLIGHETSFÖRKLARINGEN.
utropa sin herres namn, hålla till hands lansarna, taga vunne hästar
i förvar, han följde äfven i krig. Gossen blef småningom mogen att
blifva väpnare och bar som sådan svärd samt sporrar af silfver. Vuxen
hade han under fredliga tider rikligt tillfälle att utbilda sig i höfvisk
tukt genom umgänge med damerna, bland hvilka han gerna korade sig
en till sitt hjertas herskarinna; för henne kastade han sig i äfventyr,
hedrad och skyddad af en gåfva ur hennes hand.
Lönen för denna tjenstetid var riddarevärdigheten, hvilken oftast
gafs af egen herre eller af landets furste, efter tapper strid mot fiender
eller i allmänhet för stor duglighet i krigisk och höfvisk idrott.
Riddarevärdigheten utdelades vanligen vid stora fester, såsom bröllopp,
barndop, före eller efter en drabbning, på de dagar, då furstens söner
mottogo svärdet, vid större kyrkliga fester, i synnerhet vid påsk och
midsommar o. s. v.
Tilldelandet af riddarevärdighet utgjorde en förklaring, att den
unge mannen nu var mogen. Denna förklaring beledsagades med
hvarjehanda ceremonier. Till vinnande af korthet kommer jag i det följande
att omtala förklaringen med allt hvad dertill hörde under benämningen
riddarslag. Detta ords ursprungliga betydelse skall strax meddelas.
Det har redan blifvit antydt, att riddareslaget i sin upprinnelse icke
var något annat än den mognadsförklaring, som i de tidigare germanska
samhällena förekom. Ynglingen hinner en gång den tid, då han kan
anses mogen för den verksamhet, som väntar honom under lifvet.
Verksamhetens art vexlar med tidsåldrarne, och tiden, då man kan anse
mogenheten hafva inträdt, har derföre också vexlat. Vi räkna
myndighetens år från och med det tjugoandra; fordom gick man längre
tillbaka. I de tidigaste underrättelserna om riddareväsendet finna vi ock
riddareslag utdelade åt ynglingar af 14—15 år, under en något senare
tid synes man hafva hållit sig till ungefär samma mogenhetsperiod som
nu. Under en ännu senare tid, då riddareväsendet hade förlorat sin
ursprungliga betydelse, kunde redan den späda gossen dragas från sina
lekar, för att mottaga riddarevärdighet. Under det senast förlidna
århundradet gjorde man, på enahanda sätt, fänrikar i vaggan.
Ännu i vår tid anses den födelsedag, då de 21 åren äro fyllda,
vara något festligare än de andre, men företrädet visar sig endast i
något mera festglädje. Vår tid, mera realistisk, håller icke mycket på
ceremonier, hvilka deremot för de aflägsnare tidernas menniskor voro
kära och fulla af betydelse. Redan Tacitus omtalar (Germania kap. 13),
huru ynglingen, när han befanns mogen, fördes inför det församlade
folket, huru en förnämligare man, fadern, någon annan frände eller någon
af folkets ypperste, högtidligen lemnade honom de vapen, spjutet och
skölden, med hvilka han skulle fullgöra sin mandoms verk.
Riddareslaget har stor likhet med denna ceremoni. Dess förnämsta
del var ynglingens omgjordande med svärdet. Att denna handling var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
