Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 RIDDARE AF DEN HELIGA GRAFVEN.
svärd i Fadrens, Sonens och den Helige Andes namn», stack det sedan
i skidan och fäste det vid den knäböjandes sida med de orden: »var
omgjordad med svärdet, du mycket mäktige.» Denne stod då upp, drog
svärdet, svängde det af och an i luften, torkade det på den venstra
ärmen, liksom vore det söladt af blod, och stack det derefter i skidan.
Biskopen och riddaren gåfvo derefter hvarandre fridskyssen, och biskopen
tillade: »var en krigare med kärlek till friden, modig, trofast, Gud
hängifven.» Derefter lade han handen mot riddarens kind och sade: »statt
upp ur ondskans sömn, var vaken i Christi tro och i godt rykte.» Sedan
andre närvarande riddare på den nye medbrodern fäst de gyllene
sporrarne, sjöngs speciosus forma pro filiis hominum och till sist välsignades
baneret.
Det romerska pontifikalet, som i det hufvudsakliga upptagit
Durands text, företer enstaka afvikelser. Enligt detta vidrör biskopen
med svärdet trenne gånger riddarens axel och det hela slutas med en
uppmaning till riddaren att gå i Herrans frid.
Det religiösa elementet i riddareväsendet gjorde det icke allenast
eftersökt att blifva slagen till riddare af en andlig man — helst af den
helige fadren —, utan ock att ridderskapet ansågs särskildt förträffligt,
när det kunde erhållas på en ort, som ansågs vara i besittning af en
alldeles särskild helighet. Förnämligare än allt annat var det att slås
till riddare öfver den heliga grafven. Den som kunde komma i
åtnjutande af denna stora utmärkelse drog, om han förut var riddare,
icke i betänkande att afsäga sig det redan vunna riddareskapet, för att
nu återfå värdigheten så mycket herrligare. En svensk man, den hel.
Birgittas son hr Birger Ulfsson, blef riddare af den heliga grafven, då
han med modern besökte Jerusalem år 1372. Det är måhända derföre, som
han på foten af en kalk, som han skänkt till något altare och som nu
förvaras i Statens Historiska Museum, låtit jämte skölden med sitt
ättvapen (ett upprätt lejon) anbringa en sköld med ett kors. 1
Det kan vara tid att se till, hvari riddareväsendets kärna bestod.
Så mycket märka vi genast, att om än riddareslaget i grunden ej var
annat än en fortsättning af den gamla germanska manlighetsförklaringen,
så visar sig dock en stor skiljaktighet deruti, att under det af denna hvar
fri man blef delaktig, var riddareslaget inskränkt till en trängre krets.
Tidsförhållandena gjorde denna förändring naturlig. Äfven utom Sverige
hade under medeltidens början kyrkan stora svårigheter att bekämpa,
för att få allt folket genomträngdt af kristendomens ande. I det yttre
1 Kalken är afbildad hos Looström, Om de äldre silfverföremålen i Stockholms kyrkor.
Om riddarne af den heliga grafven, som icke bildade någon sluten orden, utan
helt enkelt voro personer, slagne till riddare vid den heliga grafven, jfr Hermens,
Der Orden vom heiligen Grabe (1870). I nyare tid har minnet af det gamla namnet
upplifvats genom stiftandet af en påflig riddareorden. Det första säkra riddareslag
öfver den heliga grafven, som af Hermens omtalas, tillhör år 1318.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
