Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 FRU BIRGITTAS UPPFATTNING AF RIDDAREVÄSENDET.
för gången af förfallet, men jag kan icke underlåta att här framhålla
den hel. Birgittas uppfattning af riddareväsendet, uttalad i den åttonde
boken af hennes uppenbarelser.
Hennes fromma förtröstan till Gud förledde henne till oklokhet i
praktiskt hänseende. Hon fann tillståndet i den kristna verlden så
dåligt, 1 att hon i en af sina uppenbarelser uttalar, att när Herrens
egne ej längre ville tjena Honom, dårade af djefvulen, skulle man vända
sig till hedningarne, för att göra dem till Guds tjenare. Med intresse
måste hon derföre se k. Magnus Erikssons härfärd mot de otrogne
Ryssarne, men hon kunde icke godkänna, att konungen dervid ville göra
sina beräkningar på vanligt menskligt sätt, så att han ej ville inlåta
sig i en härfärd eller strid utan att ega, menskligt taladt, utsigt att
vinna seger. »Icke vann David seger öfver den starke kämpen genom
egen makt och förstånd, utan genom Guds makt. Den vinner verkligen,
som har Gud till hjelp, och ej behöfver han mycken lekamlig styrka,
utan tro och kärlek, som fullkomligt tröstar på Gud. K. Magnus synes
det fagert att gå fram med stor här och mycket folk, men han visste
ej och såg ej till, hvilken uselhet skyldes innantill, och honom syntes
fult och dåraktigt med en liten här; om han går med ödmjukhet och
en liten här, skall Gud uppfylla hans samvete och förstånd med gudligt
snille När det första fälttåget blifvit afbrutet utan att varaktiga
resultat vunnits, hör fru Birgitta Guds moder säga: »af denne Sveriges
konung åstundade jag göra min örligsman till Guds heder, men när
djefvulen såg detta, afundades han och förmådde konungen att
sammansamka en stor här och så bortgå från striden för fattigdom och hunger;
han tänkte: ’Guds vänner hafva ej visdom till strid, derföre skall jag
leta och finna lärde män till strid’, och sedan sände djefvulen honom
månge af sine tjenare, med hvilkes råd han skulle styras». Genom att
till striden mot hedningarne rusta sig med verldslig makt, hade
konungen visat sig olydig Gud och menniskor, ja rent af brutit sitt
ridderskaps löften och ed.
Af detta framgår, att fru Birgitta ansåg fromheten vara det
förnämsta elementet i riddareväsendet, den fromhet, som af Gud väntar
allt, af sig sjelf intet. I denna uppfattning låg dock något, som icke
var lätt att förena med den omständigheten, att riddareväsendet icke
endast var en kyrklig institution, utan ock en militärisk, riddaren skulle,
väl väpnad, förstå att anfalla, så att hopp funnes om seger. Om än
segern gifves af Gud, måste dock för riddaren, som ej fick hålla sig till
egen kraft, frågan om den betydelse, som den ridderliga öfningen och
den krigiska färdigheten skulle hafva för honom och för den uppgift,
1 Christus talar till sin brud, vid hon badijför en konung: — — — — »af alle
lekmän äro riddarne mera bortgångne från mig än någre andre» (bok 8 kap. 30 —
i den latinska texten bok 6 kap. 26). — »Nu täckes dem hellre dö i strid för
högfärd och girighet och afund, efter djefvulens eggelse och vilja, än att lefva efter
Guds budord» (bok 8 kap. 32).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
