Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORSAKER TILL RIDDAREVÅSENDETS FÖRFALL. 175
nattvarden, men vi få ej förgäta, att vi hafva att göra med söner af den
romerska kyrkan, för hvilke det icke föll sig så synnerligen svårt att
undfå absolution, och hade de sådan, voro de i alla händelser fullt
kompetente i kyrkans ögon att göras till riddare.
Utlandets furstar voro dessutom ganska angelägne att hafva månge
riddare. »Riddarne utgjorde länge hufvudstyrkan af härarne. Också
kunde herskarne tvinga sina vassaller att låta göra sig till riddare, så
snart de hunnit lämplig ålder och innehade ett län, som gaf dem nog
inkomster för att lefva i öfverensstämmelse med sin rang.» 1 Äfven
i England försökte konungarne tvinga alle, som hade jord af ett visst
värde, att blifva belted knights, de satte derjämte ut böter för den, som
undandrog sig denna pligt, och månge voro de, som vid tanken på de
dryga utgifter, som riddarevärdigheten medförde genom deltagandet i
de ständiga krigen, föredrogo att betala böterna, hvilka för öfrigt icke
voro ovälkomna för konungens kassa. 2 Det var således tre
qvalifikationer, som erfordrades för att blifva riddare: krigisk duglighet, vunnen
genom flitig och god öfning — härom voro alla ense —, fromhet —
denna fordrade kyrkan åtminstone under hennes bättre perioder — och
en viss förmögenhet — denna sida fäste konungarne vigt vid. Men
mellan fromheten och ett visst mått af jordegendom finnes intet
nödvändigt sammanhang, och om man af statsklokhet vill hafva så månge, som
dertill hade nog förmögenhet, till riddare, är det gifvet att frågan om
fromheten fick träda i bakgrunden. Riddareväsendet, från början rent
verldsligt, tidigt upptaget, omhuldadt och utbildadt af kyrkan, hade således,
såväl af politiska skäl som ock genom riddarnes personliga egenskaper,
en gifven tendens till förverldsligande, hvarunder de ridderliga pligter,
som kyrkan fäste största vigten vid, vårdslösades eller alldeles uraktlätos.
Man kände derföre behof af reformer. Jag har redan omtalat, huru
man genom särskilda omständigheter sökte öka känslan af ridderskapets
helgd. Man sökte äfven hjelp genom att med särskilda regler förbinda
smärre grupper af riddare till ett trognare uppfyllande af
riddarepligterna. Så uppkommo, med det allmänna ridderliga samfundet som
bakgrund, de store riddareordnarne, som till en tid spelade en betydande rol.
Före korstågen gick en period af väckelse såväl inom kyrkan —
jag påminner blott om reformen af klosterväsendet — och inom
lekmannaverlden. Lekmännen begärde och fingo tillfälle att på ett
alldeles särskildt sätt underordna sig kyrklig tukt och deltaga i kyrkliga
fromhetsgerningar. Medan klostren under den föregående tiden hade
varit strängt slutna mot ytterverlden, tilläts det nu lekmän och leksystrar
att utan afläggande af klosterlöfte, men med underkastande under kloster-
1 Boutaric, Tnstitutions militaires de la France avant les armées permanentes (1863),
s. 136.
2 Stubbs, The constitutional history of England del 3, s. 545.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
