Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 RIDDAREVÄSENDETS
trots källornas fullkomliga tystnad, hänföras till festerna före
klosteranläggningen, d. v. s. till hösten 1286, kommo vi mycket snart till ett
negativt resultat. I en urkund af den 23 augusti 1285 omtalas som
riddare (milites) hr M. drottsete, hr Håkan marsk, hr Karl Estridsson,
hr Anund Haraldsson och hr Nils Ingemundsson. I Skeninge stadge,
som hänföres till samma år, talas likaledes om riddare och
svænavapn. Alltså funnos riddare före riddareslaget å den hel. Claras
blifvande klostergrund. ;
Det blir då vår uppgift att söka ur urkunderna leta oss till
uppgifter icke om riddareväsendets införande, ty derom saknas dessvärre
all uppgift, utan om de första tillfällen, då riddare hos oss omtalas.
Vi finna då, att i Alsnö stadge, som tillkommit vid pass år 1280
omtalas riddarar, att k. Valdemar år 1268 omtalar såsom sin ombudsman
(procurator) på Visingsö en riddare (dominus Martinus miles), att påfven
år 1254 omtalar, efter till honom ingifven berättelse af erkebiskopen i
Uppsala, att i dennes stift fanns en riddare (miles) vid namn Matheus.
Alltså senast år 1254 kan riddareväsendet hafva blifvit infördt.
Jag har visserligen hört den invändningen uttalas: kunna icke de
förste hos oss omtalade riddarne hafva erhållit sin värdighet i utlandet?
En möjlighet finnes väl sålänge någon enstaka riddare omtalas, såsom
åren 1254 och 1268, men då urkunderna från år 1285 göra det
otvifvelaktigt, att den gamla åsigten om riddarväsendets införande vid k. Magni
klostergrundläggning är oriktig, finnes ingen tänkbar anledning att
misstänka de två tidigare uppgifterna. Och för öfrigt, derest sed hade
uppstått för svenske män att söka riddarevärdighet i utlandet, hade det
varit mera än besynnerligt, om de svenske konungarne hade dröjt att
införa riddareväsendet, då de i öfrigt visade så stor angelägenhet att
tillegna sig utlandets odling.
Erikskrönikan omtalar visserligen riddare på k. Erik läspes tid,
men då detta sker i sammanhang med en skildring af härfärden till
Finland och författaren dervid kan, utan att vidare fästa sig dervid,
helt enkelt hafva skildrat tilldragelserna med användande af sin tids
termer, bevisar detta omtalande intet — ehuruväl jag är för min del
öfvertygad, att riddareväsendet redan då fanns hos oss.
Vi kunna icke lemna denna fråga, utan att se till, när herretiteln
uppträder i våra urkunder. I ett par bref af år 1219 finna vi flere
herrar omtalade (hr Eskil lagman, hr Ulf, hr Peter, hr Lars, hr Bengt,
hr Bengt (icke densamme som nyss) och hr Mathey) och sedan dess
förekommer regelbundet herretiteln för vissa personer. I en handling af år
1224 (DS nr 229) uppräknas fem lekmän med herretitel och i samma
rad en lagman och en skänkare (då brefvet är utfärdadt af konungen, är
det troligen hans egen skänkare) utan herretitel: alltså herretiteln till-
1 Det förtjenar att i detta sammanhang anmärkas, att Johanniterriddare funnos i
Sverige redan före år 1185 (jfr den följande framställningen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
