Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HÅÄSTTJENSTEN ÄLDRE ÄN K. MAGNUS LADULÅsS.
i vårt hästrika land ej möta någon svårighet att få en beriden skara
i ordning. På två sätt hafva vi att söka svaret på vår fråga: finnas
några trovärdiga uppgifter om rytteriets användande i Sverige före k.
Magnus? När börjar rytteri finnas i grannrikena Norge och Danmark?
— Det är, såsom nyss nämndes, klart, att en fothär hade svårt att reda
sig mot en ryttareskara. Då Sveriges fäjder den tiden fördes mot
Norrmän och Danskar — jag vill ej tala om de obildade Ryssarne — är
det sannolikt, att hos oss rytteriet ej uppträdde mycket senare än
hos dem.
Hvad beträffar intygen om tillvaran af väpnade ryttare i Sverige
före k. Magnus, vill jag först hänvisa till den omständigheten, att icke
blott kk. Karl Sverkersson och hans sonson Johan, k. Magnus som hertig,
de båda jarlarne med namnet Birger, utan ock enskilde personer som
Knut Holmgersson och Filip Petersson äro i sina sigill af bildade fullt
väpnade, ridande hästar, som befinna sig i fullt språng. Det är väl
sannt, att bruket af ryttaresigill lånades från utlandet, men det synes
mig föga sannolikt, att man i de svenska sigillen införde sådana bilder,
derest icke deras egare vore vane att i full rustning, just sådan som den i
utlandet användes, färdas till häst vid krigstillfällen. Sannolikhetsbeviset
sträcker sig visserligen i detta fall icke längre till konungar, jarlar och
hertigar och ett par andre, men det synes mig mera än osannolikt, att
dessa enstaka gifvit sig i striden utan att vara beledsagade af andre
ryttare, åtminstone någre.
Sedan Sverige hade blifvit kristnadt, började en ganska rik
verksamhet inom de bildande konsternas område, efter utländskt mönster.
Då k. Magnus vid början af 1200-talets sista fjerdedel besteg Sveriges
tron, hade konsten redan hunnit genomgå ett par skeden. Ett af dem
börjar något efter 1200-talets inträde. Der framför ligger ett annat af
rent romanskt skaplynne. Granska vi bildhuggarekonstens alster från
detta tidigare skede, som svarar mot 1100-talet och början af 1200-talet,
finna vi, att framställningar af väpnade ryttare äro mycket talrika, och
detta skulle väl ej vara händelsen, derest de för vare sig konstnärer
eller allmänheten varit en okänd eller sällsynt företeelse. Redan på
runstenar finna vi väpnade ryttare afbildade. De isländska sagorna hafva
för fristatens tidigare tid mycket att berätta om väpnade ryttare.
Då vi måste antaga riddareväsendet vara infördt i Sverige före k.
Magni tid, följer deraf med nödvändighet, att härtjenst till häst också
fanns före år 1285. Äfven den omständigheten, att konungarne redan
på 1220-talet hade stallare, gifver någon antydan om hästens betydelse
den tiden i örlig.
Bestämdare uppgifter hafva vi från Danmark. Tinglidet eller hirden
var från början i väsentlig mon en ryttarehär, hvar man skulle sköta
sin häst, vid sjötåg måste någre stanna qvar för att taga vara på sine
och de andres hästar, bestämmelser funnos rörande hästarnes fodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
