Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. MAGNUS INFÖR SKATTEFRIHET SOM LÖN FÖR KRIGSTJENST. 191
och vattning, rörande det sätt, på hvilket ryttarne skulle passera en
flod. Sven Estridsson, då han ville vinna Danmarks rike från k. Magnus
den gode, mötte honom en gång i en rytteristrid. När k. Nils drog i
härnad mot Vagrerne, skulle jarlen i Hedeby föra ryttarehären
landvägen till fiendens område. I slaget vid Fotevik — således i Skåne —
blef k. Nils’ här krossad af k. Erik emunes rytteri. Denne framgång
föranledde den senare att mera utveckla rytteriväsendet: han vidtog
sådana anordningar, att hästar kunde tagas med på ledingsskeppen.
Detta allt före år 1147. Då k. Sven grate kämpade mot k. Knut vid
Viborg, när han fäjdade mot Friserna, när han företog sin
härfärd till Sverige, uppträdde han med en ryttarehär. I slaget å
Grateheden kämpade ryttareskaror mot hvarandra. När Valdemar den
store i Skåne sporde ryktet om ett anfall af Henrik lejonet, tog han
de skånske ryttarne med sig öfver till Seland.
Mot slutet af 1100-talet fanns i Norge, enligt kungsspegeln, ett
utbildadt rytteriväsen.
Under sådana förhållanden och då vi äfven i Sverige funnit spår
af en hird, som synes i hufvudsak haft samma karaktär som den danska,
måste vi, enligt min uppfattning, anse det vara ytterst sannolikt, att
Sverige hade en ordnad ryttarehär långt före k. Magnus ladulås. Af
denna sannolikhet gifves ökad vittneskraft åt de bevis jag ofvan
meddelade att väpnade ryttare synas redan på 1100-talet hafva varit en vanlig
företeelse.
Konungens hird måste äfven hos oss hafva varit en bestämdt
begränsad skara. Det torde hafva fordrats ett bestämdt vilkor och ett
bestämdt sätt för upptagande i densamma. Man visste, hvilke män
hörde till henne, och mellan alle desse män fanns en känsla af
sammanhållighet, som gaf styrka. Hirden måste hafva stått i särskildt anseende,
stått såsom något öfver bönderne. Våra egna antydningar och den
vanliga analogien med de danska och norska förhållandena nödga oss
att antaga allt detta, och först med ett sådant antagande kunna vi förstå
och förklara den följande tidens anordningar. Ingen må emellertid häraf
draga den slutsatsen, att jag anser skattefriheten hafva varit förbunden
med hästtjensten redan under denna tidiga period. Jag antager att
hirdmännen då erhöllo aflöning, liksom de i äldre tid fingo i Danmark
och liksom de fingo i Norge ännu på Magnus lagbättrarens tid. Att
i Sverige skattefriheten som lön för hästtjensten infördes af k. Magnus
ladulås är otvifvelaktigt. Jag yrkar endast, att uppkomsten af
hästtjenst och af skattefrihet för hästtjenst icke sammanfalla, utan att
hästtjensten är vida äldre än denna skattefrihet.
Det är Alnsö stadge, som — efter hvad jag redan framhållit —
gaf för hästtjensten som lön friheten från skatt. Någon grundväsentlig
skilnad mot det föregående skapades icke derigenom, ty om lönen
utgick i penningar eller i form af fritagelse från att betala annars ålig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
