Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ALSNÖ STADGE.
gande penningar, kunde ju göra hirdmedlemmarne detsamma, men för
andre medborgare och för framtiden var den nya anordningen, med
dess möjlighet af utveckling, och med den mer utspräglade åtskilnad
mellan samhällsklasser, som hon var egnad att framkalla, af största
betydelse. De, som hade sina personer och sin jord frälse, trädde i
en motsats till allmogen, som ej längre var ’all mogen’. Men svårligen
hade den åt ett fåtal — jämförelsevis taladt — gifna skattefriheten från
början förmått utöfva ett så stort inflytande, om icke grunden till
skilsmessan redan i det föregående hade blifvit lagd genom hirdväsendet.
Detta och skattefriheten samverkade till skapandet af ett nytt stånd,
som blef angeläget att, i täflan med de andlige, erhålla
undantagsförmoner.
Att säga frälset d. v. s. sammanfattningen af alle frälsemän, vara
adeln under vår medeltid, kan ej anses vara fullt exakt. Adeln fanns
tidigare än frälset; detta gjorde för alla och enhvar den privilegierade
ställningen klar.
Hirdmedlemmarne blefvo adeln och de blefvo detta genom att
upptaga utlandets medeltidsskick. Detta uppenbarade sig särskildt i två
yttre drag: det ena var införandet af riddareväsendet och dess
tillämpande på hirdförhållandena, det andra var upptagandet af hvad vi på
grund af utlandets förhållanden måste kalla adliga sköldemärken. I
utlandet hade man, såsom jag i ett följande kapitel får tillfälle att
framhålla, börjat med att hvar och en tog efter behag sitt sköldemärke, det
andra stadiet hanns, när dessa sköldemärken blefvo konstanta, så att
de ärfdes från fader till son. Detta stadium var redan hunnet, när
seden att föra sköldemärken infördes i Sverige. Det första förekommer
i två sigill under ett bref utfärdadt år 1219, tillhöriga två bröder —
— just två af de tre bröder, som, efter hvad jag förut berättat, hade
både en fader och en farfader, som buro herretitel; det synes mig
sannolikt, att de ärft äfven vapenbilden, hvilken under den följande tiden
förekommer gång efter annan intill år 1331.
Allt detta var utbildadt då Alsnö stadge utfärdades. Jag har gifvit
denne en annan tolkning än föregående forskare. Som jag förnummit,
att min tolkning icke synts alle öfvertygande, vill jag åter upptaga
frågan. Det talas om två hirder, konungens män och hertig Bengts
män. Alle desse, liksom äfven erkebiskopens och alle biskoparnes
svenner, tilldelas samma förmoner. Derefter kommer tillägget: vi vilja
ock, att alle de män, som med häst tjena, skola hafva samma frälse
hvem de helst tjena. Jag har ansett ordet ’ock’ vara af misstag
tillkommit. Man har uppfattat detta tillägg som innebärande skattefrihet
för alle dem, som, utan att vara konungens och hertigens svenner, gjorde
hästtjenst. Men med en sådan uppfattning blifva orden ’hvem helst de
tjena’ fullkomligen obegripliga. Ty om med detta tillägg skulle menas
hvad senare kallades ’allmännelige frälsemän’, hvem skulle de tjena om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
