Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 FRÄLSETS FÖRMONER.
ett landskap eller voro spridda öfver flere. I detta afseende måste
således en viss skilnad uppstå mellan frälsemannens hufvudgård, för hvilken
ingen, på grund af hans hästtjenst, behöfde gå ut, och de öfriga godsen,
som ej lågo under hans eget bruk, utan voro upplåtna åt arrendatorer.
2. Frihet från ordinarie skatter. I Alsnö stadge fritager k. Magnus
dem, som med häst tjena, med alle deras brytar och landbor och alle
dem, som å deras gods äro, från all konungslig rätt. Skattefriheten
sträckte sig således till alla underlydande. Till närmare förklaring må
anföras k. Birgers privilegii-bref af år 1302 för biskop Brynjulf i Skara:
han tager honom, hans fasta och rörliga egendom, hans brytar (villici),
landbor (coloni) och alla öfriga personer på hans gods i sitt hägn,
hvarjämte han befriar samma gods med förutnämnda personer, som 1 biskopen
afsatt för sitt dagliga behof och bord, från alla konungen tillhörande
saker och rätter, nämligen gengärd, allmänningsöre och hvilka som helst
öfriga afgifter eller pålagor — allt detta för biskopens redan gjorda
eller för framtiden väntade tjenst — så att de åtnjuta i allt samma
frihet som öfrige, hvilke tjena konungen med rustade hästar (cum
dextrariis phaleratis; DS nr 1368). Det var således endast en del af
biskopens gods, som skulle åtnjuta skattefrihet, men för denne del fick
han samme förmon som de verldslige frälsemännen. Desse voro således
för sig, sina gods och sina underlydande fria från alla konungen
tillhörande saker och rätter, nämligen gengärd,
allmänningsöre [i ett annat landskap hade en annan benämning förekommit]
och hvilka som helst öfriga afgifter eller pålagor. De med
spärrad stil återgifna orden, i synnerhet de sista, synas göra denna
skattefrihet så vidsträckt som möjligt. Vi torde dock få antaga, att
frälsemännens underlydande ej voro fritagne från extra gärder, som kunde
påläggas. Vid det nyss anförda uppbådet af år 1452 skulle äfven
landbor deltaga i gärden, men en landbo erlade endast hälften så mycket
som en bonde. De jordlotter, som frälsemännen hade, voro stundom
för små, för att de skulle kunna gifva full verksamhet och bergning åt
brukaren, hvadan denne sökte få bruka annan vidliggande jord. Det
heter i de s. k. Lydekini anteckningar (enligt Schlyter skrifna vid pass
år 1300): sitter man å frälses bol, klerk eller lekman, och sår annan
jord utanvid, är den jorden större, som han sår utanvid, göre full
gengärd [således äfven för frälsejorden], är frälsejorden större, göres intet
deraf [således intet för skattejorden], äro de lika stora, göres halft
(nr 98). 2
3. Frihet från fodring. Om fodringen har jag talat del 1 s. 269.
Denna pålaga uppkom under medeltidens senare del, men med det in-
1 Som, på latin que, måste hänföras till godsen (bona), icke till personerna.
2 Härmed må jämföras den jutska lagens föreskrift: hvilken herreman, som har
mindre än full plogsärja, må fästa till sig (arrendera) till dess han har full
plogsärja och göre dock ej leding [ledingsskatt] af den jord han fäster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
