Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANKT JAKOBS SVÄRDSBRODER. 219
Ett minne af ordens uppträdande på Gotland torde vi hafva i de
målningar, som förekomma å väggarna i Bunge kyrka. Vi se i dem
skaror af kämpande riddare med kors på sköldarne, somlige med kors
på bröstet. 1
Svärdsriddarnes kännemärke var ett å den hvita manteln sydt svärd
och deröfver ett likarmadt kors. 2 Den tyske ordens medlemmar förde
på den hvita manteln ett likarmadt svart kors. 3
Det återstår mig endast att i detta sammanhang omnämna, att i
en svensk prestmans testamente af år 1325 omtalas en gåfva till fratres
beati Jacobi de gladio Cristi. Denne orden, uppkommen i Spanien,
erhöll påflig stadfästelse år 1175 och upptogs derefter äfven i Portugal.
Ordenstecknet var ett rödt svärd, stiliseradt, med fästet och
parerstångens båda ändar af liljeform. 4
I Sverige hade riddareväsendet aldrig samma betydelse som i
utlandet. Från främmande land, i hvilka det hade haft sin första
utveckling, infördt, blef det här ej annat än något i yttre måtta lånadt.
I Sverige tilldelades riddarevärdighet åt ett fåtal 5 personer; vi veta icke
hvarigenom de få skilde sig från de månge, hvilke hade, såsom oss synes,
samma förutsättningar, men icke hugnades med riddareslag. Den nyheten,
att riddarevärdighets utdelande var ett regale, synes antyda en
synnerligen nära förbindelse mellan konungen och riddarne, som endast genom
honom blifvit riddare. Deri må väl ligga en hogkomst af det gamla,
tätt åtdragna föreningsbandet mellan konungen och hans hird, men
hvaruti denna närmare gemenskap mellan konungen och riddarne
bestod, kunna vi icke se.
Ännu i medeltidens sista skede finna vi konungen utdela
riddarevärdighet. Vid k. Gustafs kröning föreslog rådet någre af adeln, inom
och utom rådet, att få ridderligt namn och embete. De nya riddarne
svuro en ed, som af giltiga skäl var något afvikande från den under
den föregående tiden brukade: »Jag N. N. lofvar Gud och svär, att jag
skall vara min herre konungen huld och trogen, afvärja hans argesta
och veta hans bästa, och icke bruka svärd d. ä. den makt och det
ridderliga embete, som mig befaldt varder, till öfvervåld och orätt, be-
1 Af dessa målningar finnas teckningar, utförda af dr P. A. Säve, i k. Vitterhets
Historie och Antiqvitets Akademiens arkiv.
2 Jfr von Bunge, Der Orden der Schwertbrüder s. 90.
3 Om detta liksom om de tyske ordensriddarnes baner, jfr Vossberg, Banderia
Prutenorum (1849).
4 I Portugal har det nuvarande ordenstecknet bevarat denna form. Det nuvarande
spanska ordenstecknet har uppgifvit klingan och i henncs ställe satt en fjerde
korsarm med liljeformad ända.
5 Jfr anm. 2 å nästa sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
