Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 1. Bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELYSNING. KAMIN. BONADER. 239
Det virke man med förkärlek använde för takbjelkarne var ekens,
som under årens lopp mörknar. Det var för öfrigt icke endast luftens
inverkan, som åstadkom mörknandet, utan ock rök, som väl ej så sällan
kom från kaminerne och dessutom från facklorna, som spelade en stor
rol vid rummets belysning. Takbjelkarne torde stundom bafva varit
snidade, åtminstone i kanterne, och voro väl äfven ofta delvis prydde
med målningar. I de kyrklige byggnaderne finna vi såväl det ena som
det andra dekorationssättet användt och det finnes intet skäl att antaga,
att man i den enskildes med prakt utstyrda boning förfor på annat sätt.
Från brasan i kaminen erhöll man ljus, men, särskildt vid festliga
tillfällen, ville man hafva en rikare och derjämte gerna en stadigare
belysning. Man använde, såsom nyss sades, bloss, som fästes i ringar
vid väggarna. Dessutom hade man kronor eller kransar, fästa i taket.
Namnen äro liktydiga, ty under medeltiden kände man inga andra kronor
än de öppna, hvilka bestodo af en krans, en hufvudet omslutande ring.
Mot medeltidens slut torde man äfven hafva användt rikare sirade kronor,
t. ex. sådana som den, hvilken än i dag förvaras i Sireköpinge kyrka i
Skåne. 1 Gotikens arkitektur har bestämt denna kronas form. Från ett
massivt underlag, i form af en nedåtvänd kon, som afslutas med ett
grinande djurhufvud, uppstiga fyra smäckre pelare, beledsagade af
sträfpelare med sine bågar, och af dem uppbäres en tornlik öfverbyggnad,
omgifven af bågar och fialer samt afslutad med en korsblomma. I
rummet, hvars begränsning antydes af de fyra pelarne, står en
helgonbild. Från pelarnes grund utspringa böjde armar, som uppbära
helgonbilder och ytterst pipor, i hvilka vaxljusen sattes. Dessutom torde man
hafva användt enkle amplar, i hvilke antingen fanns ett vaxljus eller
en ur olja eller tran uppstigande veke. Desse amplar kunde antingen
hänga ned från en krok i taket eller från en ur väggen
framspringande arm.
Kaminen synes i allmänhet hafva varit enkel, men hans
stenbeklädnad var dock stundom prydd med skulpturer och kupan, som
bildade rökfångets början, erböd plats för målningar. Egarens
vapenbild var synnerligen lämplig att här anbringas.
Väggarna bestodo af trä eller sten. Som i medeltidens rum
väggarna intogo stora ytor, var man angelägen att häfva deras enformighet.
Detta syfte kunde vinnas genom målning, men man föredrog en yttre
beklädnad, icke som nu af papperstapeter, som klistras fast vid ytan,
utan af tapeter i ordets tidigare betydelse, af väfnader, som kallades
bonader och drätter, 2 på latin cortine. Upptill hade bonaden ringar,
som träddes på en stång anbragt, efter omständigheterna, tätt under
takets kant eller något längre ned på väggen. Nedtill slutades bonaden
1 Afbildad i Brunii Skånes konsthistoria pl. XIV.
2 Drätt af draga. Gotlandslagen talar om bladragning af ett rum, d. v. s.
väggarnas beklädande med blått tyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
