Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 1. Bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 BORD. BORDDUKAR.
bordet hade man under medeltiden icke mycken användning, 1 sybordet
behöfdes icke, ty sitt arbete kunde man lägga ifrån sig eller hafva
bredvid sig på bänken, på en stol, ofvanpå kistlocket, i fönsternischen.
Smärre bord kunde väl ock finnas för dem som ville spela, men man
kunde ock sätta skifvan, på hvilken pjeserna stodo, emellan sig t. ex.
på bänken. Matbordet framsattes till måltiderna och torde regelbundet
hafva varit helt enkelt, då dess öfre del var skyld af duken och den
nedre delen ej kunde ses af de sittande sjelfva. 2
Borddukarne voro af olika godhet för husbondefolket och
tjenarne. År 1344 omtalas två borddukar (mensalia) för herrens bord, två
för tjenstefolket (pro familia). Ordet mensale betecknade dock icke
endast den duk, som lades på bordet, utan äfven knifvaduken, som
användes vid bordet för att torka knifvarne och på hvilken man äfven
kunde torka fingrarne under måltiden. Det talas om släta borddukar
och en glitad 3 knifduk (år 1340), en varpad bordduk (år 1328), ett par
borddukar tillredde med silkestråd (år 1399). Ännu en duk användes
vid bordet, nämligen handklädet (manutergium), som begagnades vid
den under måltiden förekommande handtvagningen.
Tallrikarne voro väl i allmänhet, liksom i borgarehusen och som
ännu långt efter medeltiden i de förnämes hus, af enklaste beskaffenhet,
oftast förmodligen af trä. Om man i allmänhet hade kommit sig för
att låta den runda trätallriken få en upphöjd kant, hvilken hindrade
spadet att rinna bort, må lemnas osagdt; afbildningar visa oss dock,
att sådana talrikar stundom funnos. 4 När ordet tallrik, som ersättning
för det gamla disk, 5 upptogs i vårt språk från tyskan (tellerchen), kan
jag icke uppgifva; i inventariet öfver kronans tillhörigheter i S:t Olofs
borg i Finland af år 1499 omtalat ’fat, stop, tallrikar, träkannor och
andra träkar, som dertill hörer’. Från den senare delen af 1500-talet
liksom från det följande århundradet finnas i våra samlingar tallrikar
(skålar), kannor och kåsor af rödmåladt trä. I 1525 års inventarium
för Örebro slott omtalas tre röda fat och nio röda tallrikar, men
derjämte äfven fjorton hvita fat och femtio hvita tallrikar.
På bordet funnos äfven saltkar (salsere, 6 lat salsaria), lju
sstakar (1449), bordknifvar (år 1323, lat. cultelli), hvilka stundom
hade mycket dyrbara skaft (af elfenben, kristall, jaspis, år 1368).
1 I utlandet hade man visserligen skrifbord, men man synes hafva föredragit trä
skifvor, som höllos i sned ställning framför skrifvaren. Den nedre kanten kunde
sättas i hakar, anbragta längst fram å stolens armstöd, och den öfre kanten hölls
upp med tillhjelp af snören, som voro fästa vid stolens rygg.
2 På främmande afbildningar från medeltidens förre del ser man bord med
upprättstående kanter och nedanför dessa ett draperi.
3 Ther war badhe fughla ok fiska öfrith for hvariom manne a diska, Flores och
Blanzeflor s. 864 f.
4 Hur dessa biord skola tolkas, fattar jag icke. Varp ingår i hvarje väf och
adjektivet glitaðr betyder, enligt Vigfuússon, helt enkelt väfd.
5 Att de fördjupade tallrikarne äro af senare ursprung, framgår af det franska, redan
under medeltidens förra del använda uttrycket för tallrik plat.
6 Omtalas i biskop Brasks matordning (jfr Månadsbladet 1885).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
