Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 2. Tjenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REDESVEN. KAMMARSVEN. DÖRRDRÄNXNG. 265
näsan högt upp, lät göra sig bissareknifvar samt några få och små
kredens (kredenskärl), till hvilka de andre, i synnerhet hr Ture Jönsson,
hulpo honom med mycket silfver.’ Äfven erkebiskopen Johannes Magni
klandras uppenbarligen för det han hade bissare; ’doktor Jöns Gotus,
heter det, som var utvald till erkebiskop, for hvar vinter omkring och
visiterade väl till 200 man stark, förde ganska stort prål, lät bissa och
kredensa för sig. De redskap, som bissaren behöfde för uppassningen,
lågo eller stodo, såsom redan blifvit omnämndt, på skänkeskifvan.
Afven drottningen hade bissare. 1
Andre tjenare buro svennenamn med ett tillägg, som angaf deras
särskilda uppgift, t. ex. redesven, kammarsven, dukesven, dörrsven,
källarsven, stallsven, slädesven.
Redesvennen hade att ’bröda’ bordet d. v. s. lägga på detta bröd
med tillbehör och taga tillbaka hvad efter slutad måltid fanns qvar af
maten. Han skulle vidare ’fodra och skifta ljus’, förestå nöthus,
kornhus, råghus, mjöl och malt samt spisekällaren, hvar fredag skulle han
taga mot det flott, som under veckans lopp blifvit samladt i stegerhuset.
Jämte bryggaren skulle han se till om bryggning och mältning. Han
skulle vid behof säga till gårdsfogden om färsk mat, färsk och salt fisk,
ägg, höns, gäss, lamm och villebråd. Han skulle se till, huru oxkarlen
skötte gödoxarne, huru mjölkdejan skötte smör och mjölk samt huru
mycket smör hon samlade. Han skulle vidare veta, huru mycket fogden
lät så för gårdens eget behof, och ’veta om gårdens säd hvad han löper’,
han skulle uppbära afrad, landgäld och tionde, tillhålla fogden att låta
uppskrifva uppbörd ooh återstoder, tillsäga legodrängarne eller, om saå
visade sig nödigt, fogden om hägnader, slädar, vagnar och alla
boskapsting, så att aldrig något fattades. Hans göromål voro vidlyftiga så inom
som utom hus och mycket ansvarsfulla. I årslön hade han efter gammal
sed sex mark penningar och en drägt af kläde från Marienburg samt
en kohud till skor.
Kammarsvennen (på latin camerarius) skulle uppreda sin herres
säng och hålla hans kläder, såväl linnet som gångkläderna, rena, hvar
lördag framlägga rena och väl tvagna lakan m. m., hålla kammaren ren,
förvara sin herres kläder och säng, klädesqvast, näsdukar, vantar, handskar,
lyktor, två par ljusstakar och vaxstaplar. Han skulle göra eld, vara
tillstädes om morgonen, när husbonden klädde sig, se till att bäcken, kamm,
skor och pantoffler voro rena, alltid hafva till hands två rena handkläden
samt förvara kammarnyckeln. Om hans lön saknas uppgift.
Närmast under kammarsvennen stod dörrdrängen, 2 hvilken vi
derföre böra i detta sammanhang omtala. Han hade att hålla sig i
1 På k. Gustafs tid omtalas en Jöns bissare som fogde i Sala, Kila, Kumla och
Möklinta socknar samt embetsman på Salberget. Han kan icke gerna hafva varit
konungens bissare — om icke möjligen en af lägre rang — utan torde derföre hafva
varit i tjenst hos någon annan.
2 Ehuru kammarsvennen underordnad kallas han dock äfven dörrsven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
