Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 2. Tjenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 OLIKA SLAG AF SVENNER. FATBURSQVINNA. BARBERARE.
förkammaren, hvars städning ålåg honom. Hvar lördag skulle han
mottaga hel och ren lykta, bäcken, skor och pantoffler, uppbära all ved
som behöfdes i kammaren, göra skor, pantoffler och bäcken rena, se till
att ljus fanns i lyktan och bära denna, när så behöfdes, framför
husbonden. Hvar morgon skulle han hemta upp rent vatten och lut samt
af kammarsvennen mottaga för husbondens räkning ett rent handkläde,
hvilket skulle lemnas åter så snart det var begagnadt. Ett annat
handkläde skulle han hafva i förkammaren. Om lönen saknas uppgift.
Om dukesvennen finnes intet annat antecknadt än titeln och
lönen, som var sex mark penningar, förmodligen med tillägg af tyg till
kläder och läder till skodon. Lönen var således för honom fullt eller
ungefär densamma, som för redesvennen, men att dukesven och redesven
ej voro desamme framgår deraf, att båda nämnas i samma förteckning
öfver tjenare. Bakaren kunde användas som dukesven.
Källaresvennen hade tydligen uppsigten öfver källaren, under
redesvennens inseende. Fatburen förestods i biskop Brasks hus af
fatburshustrun eller fatbursqvinnan, men hade annars äfven manlige
föreståndare. År 1472 omtalas en fateburssmåsven.
Stallsvennens verksamhetsfält angifves genom namnet. Som han
hade vården om hästarne och heder af deras goda vård och uppfostran,
fick han en belöning för hvar häst, som husbonden bortgaf från stallet.
I lön skulle han efter gammal sed vara likställd med skyttarne 1 och
utöfver lönen skulle han hafva hvartannat år arest (ett tyg) samt allt
gammalt ridtyg och gamla hästskor.
Om slädesvennens göromål finnes intet angifvet; vi veta endast,
att en af småsvennerne gjorde tjenst som slädesven.
Till tjenarne, som hade sina göromål inne i bostaden och betjenade
husbonden sjelf, hörde barberaren, som hos biskop Brask hade en
lön af tio mark. En andlig man behöfde särskildt barberare, ty ej blott
hans kinder, öfverläpp och haka skulle vara fria från skägg, utan ock
en del af hans hjessa. Men äfven den verldslige stormannen behöfde
barberare, såväl för prydligt anordnande af håret som ock för rakning.
Såsom jag framdeles skall visa, fordrade formen af den krigiska
hufvudbonaden under större delen af medeltiden frånvara af hakskägg. Också
hade hr Matts Kettilmundsson en barberare (rasor), med tyskt namn. 2
Erkebiskop Karl i Lund hade år 1334 två barberare, af hvilke den ene
hade tyskt namn, den andre kallades ’magister Johannes barbitonsor.
Kökemästaren var uppenbarligen en tjenare af framstående rang.
Namnet gifver visserligen vid handen, att han skulle förestå köket, men
som detta i öfrigt hade en föreståndare i mästerkocken, behöfde
kökemästaren helt visst ej der sysselsätta sig med detaljerna. Han förestod
1 Skyttens lön uppgifves på ett ställe vara 12 mark, stallsvennens lön säges på ett
ställe vara lika skyttens, på ett annat tio mark.
2 Om de borgerlige barberarnes tyska namn har jag redan talat del 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
