Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 2. Tjenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖKEMÄSTARE. KOCK. BRYGGARE. BAKARE. SPELMAN. 267
dukningen och serveringen af husbondens bord och förde dermed
befälet öfver smådrängarne. Med dem synes han i öfrigt haft mycket
att skaffa, eftersom husbonden stundom åt honom öfverlät pligten att
straffa dem.
För kökemästaren skulle ock kocken (mästerkocken) svara. Han
skötte köket och hade lön som en skytte. Derutöfver hade
mästerkocken å Linköpings gård en oxhud om julen och en om påsken,
hvartannat år en drägt af arest, hvart tredje en häst. Kockarne på andre
biskopars gårdar fingo sårduk till tröja och lärft till förduk (förkläde)
två gånger om året samt en gång om året marienborgskt kläde till en
sid kjortel. Kocken synes i allmänhet hafva åtnjutit hvarjehanda sportler,
såsom flott samt hudar och skinn af de djur, som användes till mat,
men denne sed fick ej gälla för biskopens folk. Dock fick den kock,
som följde biskopen under hans visiteringsresor, flottet i presthusen, som
besöktes, han kunde ock få hudar och skinn, men detta berodde på den
härbergerande klerkens goda vilja, hvilken dock törhända i detta fall
ej var fullt fri. När gärder gåfvos af kronans län, hade kocken rätt
äfven till hudar och skinn. Till sin hjelp hade kocken en dräng, som
han sjelf utsåg. Denne skulle hafva utöfver lönen, hvars belopp ej är
angifvet, två skjortor i september och två vid påsk äfvensom skodon.
För kocken gick vid julen skeden kring bordet för insamlande af gåfvor.
Mästerkocken kallades på latin magister: en magister Johannes
cocus omtalas år 1334. Hr Matts Kettilmundsson hade två kockar, den
ene med svenskt, den andre med tyskt namn.
I sammanhang med kocken kunna vi nämna bryggaren,
mältaren ock bakaren. Den sist nämnde var skyldig att hugga sin egen
ved samt att sikta. När han behöfde häst till qvarnen, fick han
använda bryggarens, men skulle ock hjelpa att föda denne. Han egde
ock att vara dukesven och hjelpa redesvennen att taga vara på maten.,
Bageriet kunde äfven öfverlåtas åt en qvinna, som då var skyldig att
spinna ljusgarn (vekar) till gårdens behof.
Bryggaren skulle hugga den ved han behöfde, mala maltet, förestå
mältningen, köra lagen och derjämte stå för spisekällaren. Han hade
ock att se till, att gödsvinen fingo mäsk och drägg, samt att sörja för
att svinstigan aldrig blef tom. I detta senaste uppdrag hade han till
hjelp svinegårdskarlen.
En tjenare inom hus af rang var äfven spelmannen, som i lön
uppbar tio mark.
Bland dem, som direkt eller indirekt egnade sig åt krigiska värf,
hafva vi att märka, utom väpnare och svenner, höfvidsmannen under
härtåg, hvilken väl gemenligen utsågs bland väpnarne, skyttar,
bysseskyttar och pulfvermakaren, som tillverkade krutet.
De tjenare, som vi hittills egnat vår uppmärksamhet, voro
sysscelsattc inom husct eller hade till uppgift att bereda födoämnen och dryckes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
