Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 HJELMEN.
Det fanns äfven en annan skyddande hufvudbonad för krigare, som
i medeltidssvenskan heter iærnhatter eller kättilhatt.1 Om dennes utseende
gifver redan namnet en föreställning: han måste, liksom andre hattar,
hafva ett brätte, som här var utstående. Skydd mot uppifrån
riktade hugg gaf denne hatt, men nacke, hals och ansigte lemnades af
honom bara. Desse delar kunde dock bevaras genom de öfriga
försvarsmedel, som medeltidens vapendrägt erbjöd t. ex. genom brynjan
eller genom en särskild plåtbeklädnad för nacke och hals. Jernhatten
omtalas i urkunderne ända från slutet af 1200-talet.2 En kettilhatt från
början af 1300-talet se vi i fig. 95, andra från slutet af 1400-talet i fig. 111.
Mot slutet af medeltiden förekomma två nye former för krigarens
hufvudbonad: den ene kan sägas vara en biform till jernhatten, den
andre är en biform till hjelmen.
Den förre har så att säga hattkullen, men af brättet är intet mera
qvar än den del, som hade till uppgift att skydda nacken. Denne hatt
drogs så långt ned, att man behöfde å framsidan anbringa hål för
ögonen. När man icke behöfde försvara sig, kunde man skjuta hatten
upp öfver hjessan till, hvarigenom man fick luft och ljus nog (jfr fig. 120
från år 1489). Denne hatt, som i franskan kallades salade — något
svenskt namn känner jag icke — lemnade allt utom hjessan obetäckt,
men man kunde jämte saladen, liksom jämte den vanlige jernhatten,
bära en särskild stålklädnad kring den nedre och bakre delen af
hufvudet.
Fig 155 visar en originalhatt af detta slag, som förvaras i Statens
Historiska Museum. Han uppgifves hafva tillhört k. Olof d. helige i
Fig. 155. Efter original i Statens Historika Museum, hvilket tidigare förvarades
i Trondhjems domkyrka och i Stockolms Storkyrka.
1 Namnet förekommer ibland med besynnerligt stafsätt t. ex. kætilhöth, kættilyd.
Bå latin kallas han pileus ferreus eller ferripileus.
2 År 1294 kettilyd muza lendæner etc. DS nr 1102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
