Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR. 425
bildade, lät man det olikfärgade fodret eller ett undre plagg titta fram.
Det nya modet var från början framkalladt af ett rent praktiskt behof,
men det fick på samma gång tjena öfverflödsbegäret.
Klagomål spordes ock, så snart detta nya mod vunnit burskap.
Vid ett sammanträde, som riksföreståndaren hr Sten Sture hade med
rikets råd i Stockholm år 1489, kom äfven på tal den rikets och alle
dess mäns skada och förderf, som uppenbarade sig i många måtta, icke
minst genom de månge nye seder, ’som nu här i riket nyligen äro
upptagne’, särdeles den att löna tjänare med kläde och penningar mycket
mera än förfäderne hade gjort. I den gamla goda tiden hade allt varit
bättre, ty på den tiden förtärdes ej så mycket i onyttighet både i
öfverflödighet och andre oseder med uthuggna kläder och annorledes, såsom
nu sker, ’Gud till stor vanheder och oss till stort förderf”.
Två år derefter möttes riksföreståndaren och rådet i Södertelje, och
’”den dårhet och öfverdådighet’, som vunnit insteg i landet, gaf
fortfarande anledning till öfverläggningar. Man skulle lägga bort de store
och grofve eder, som brukas, dess värre alltför mycket, och desse
oskälige klädeseder, som nu nyligen äro upptagne.
Hvad mot slutet af 1400-talet sysselsatte de styrande och vållade
dem bekymmer, det hade under börjen af 1500-talet trängt ned till
folket och begagnades af detta, när det gällde att genom hvarjehanda
beskyllningar mot styrelsen gifva en skenbar befogenhet åt det
missnöje, som hade uppkommit. Dalkarlarne voro under k. Gustafs tid
färdige till uppror för herremännens kläders skuld. Den åttonde af deras
klagopunkter af år 1527 lyder: att sönderskurna kläder äro uppkomna.
’”Hans nåd’ svarade härtill, att han lika väl som en annan beklagade
detta och såge gerna, att den seden komme utaf igen, ingen hade heller
Hans nåd nödgat att skära sönder sina kläder, och hafver ingen annan
skada deraf än den som det gör. Hans nåd och andre herrar ville icke
gifva sine svenner mera kläde derföre att de skära sönder det.
Så lätt var det emellertid icke att få de sönderskurna kläderna ur
verlden. Från den blygsamma början, då skårorna förekommo vid
lederne, gick man under 1500-talet vidare, så att man skar sönder tyget
hvar som helst, äfven der det täckte jämna ytor. Legosoldaterne i
Tyskland älskade detta mod, och de spridde smaken för detsamma, när
de togo tjenst än här, än der i verlden.
Man hade sålunda hunnit till en ytterlighet med den drägt, som
hade kommit till stånd under den senare delen af 1300-talet och vidare
utbildats under det följande århundradet. En reaktion kom då helt
naturligt till stånd, och lika naturligt är, att hon gick åt sitt håll till
en annan öfverdrift. Långa och smala syntes 1400-talets menniskor i
sina åtsittande drägter, lifvet var väl långt, hatten och ännu mera
visse af qvinnornas hufvudbonader gingo upp i höjden,
qvinnoklädningens släp och männens långspetsige skor ökade intrycket af längd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
