Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR.
Vid utgången af den tid, som är föremål för våra undersökningar,
vid midten af 1530-talet, är det helt andra drägter, som fängsla vår
blick — bredden har nu blifvit det mest utmärkande draget. „Hatten
är bredare än hög, han kan vara mycket bred (jfr fig. 137). Ärmarna
äro vida och utstående, bredden är störst öfver axlarna, kjorteln har åter
blifvit förlängd och står ut som en klocka. De långspetsiga skorna
hafva blifvit ersatta af skor, som framtill äro tvärskurna, ofantligt breda
och liksom uppsvällda. Denna drägt uppenbarar sig i det förut meddelade
porträttet af k. Kristian II samt i målningarna å hvalfven i Valö kyrka i
Tppland. Det är samma drägt, som vi minnas från bilder af Karl V,
Frans I och Henrik VIII. Jag vill icke här inlåta mig på några detaljer
rörande denna drägt, då hon mera tillhör den nya tidens börjande skede
än medeltidens sista skede. Det är renässanstidens drägt i mellersta
och vestra Europa.
Konung Gustaf hyllade den nye smaken och var ganska angelägen
om prakt i sitt yttre uppträdande. Vi märka detta särskildt i den
brefvexling, som fördes mellan
honom och lybeckaren Henrik Nyebuer
vid tiden för konungens förste
giftermålsplaner. Den 18 november 1530
hade Nyebuer från konungen fått
beställning på ett stycke hvit ’fluel’,
som var skön och god, ett eller två
stycken svart och röd ’fluel’, några
’damasker’ af främmande och sällsam
färg, bliant med skillrande färg,
ljusgul ’fluel’, någre ljusgule ridhattar af
en viss ’fansun’, in- och utvändigt
förgyllda kredenskar, ett par fat rhenskt
vin o. s. v. Det var emellertid icke
ens i Lybeck lätt att tillfredsställa
en sådan kund som k. Gustaf. Hvit
sammet tog en lybsk köpman icke gerna in utan att på förhand hafva
en säker köpare, ty får den hvite sammeten ligga, så blir han lätt gul
och förlorar då i värde. Man fick den tiden, då man ville köpa
smycken, taga reda på hvad som kunde finnas i sterbhus eller som
förfallne panter. Nyebuer beskrifver icke mindre än sju spännen och
två halsband, som funnos i ett sterbhus och som synas hafva varit
mycket dyrbara. Det första spännet vägde 14 lod 11/2 qvintin, det var
kort och bredt och uppåt spetsigt, emaljen visade en kärleksscen mellan
en man och en qvinna — ’eyen geselle unde froweken’ —, hufvudstenen
var en ’passlig’ safir, på hvardera sidan förekom en stor ros af granater,
379. Hängsmychke.
Fig. 379. Efter delvis färglagd teckning i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
