Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR. 427
vidare perlor, rubiner o. s. v. Det ena halsbandet bestod af tolf led,
prydda med perlor och kostbare stenar, och vägde i det närmaste 15 lod.
Men konungen ville ock i Lybeck beställa ett hängsmycke, af hvilket
en ritning är brefvet bilagd. Jag återgifver henne här fig. 379.
Hängsmycket har formen af en qvinlig bröstbild. Kring hufvudet ligger en
krans med en stjerna — denna skulle prydas med en rubin, på båda
sidor af hufvan skulle finnas två rubiner, i halssmycket en diamant —
att der sätta en safir vore ej fint nog —, på bröstet en god smaragd,
de fyra hjertan å bröstet skulle göras af rubiner, som fingo snidas till
hjertform, hvarigenom af hvar sten ungefär en tredjedel ginge förlorad,
på den lilla lådan, som qvinnan håller i sina händer, skulle sitta två
små safirer och två smaragder, på båda armarne fyra rubiner och två
safirer, dessutom på hvar arm nio orientaliska perlor, på den
nedhängande bokstafven G en rubin och en diamant, längst ned skulle hänga
tre stora orientaliska perlor. Ansigtet och linnet skulle väl rättast vara
utförda i hvit emalj, men som denne lätt springer af, vore det kanske
bäst att utföra dem i fint guld. 1
Praktlystnaden öfverlefde medeltiden och var under renässansens
tid ingalunda minskad. Man hade, såsom vi kunna se af k. Gustafs
reqvisitioner, fortfarande lika stor förnöjelse af färgernes spel — i detta
afseende står den nuvarande tiden mycket tillbaka.
Liksom k. Gustaf år 1530 måste vända sig till Lybeck för att
komma i besittning af dyrbara tyger och andra kostbarheter, så var
man under hela medeltiden i ganska hög grad beroende af utlandet för
att kunna följa med i modets strömningar. Detta beroende af utlandet,
särskildt hvad förebilderne beträffar, röjer sig i de främmande namn,
som i urkunderne förekomma för delar af drägten, såväl den fredliga
som den krigiska. Vid närmare granskning af dessa namn framträder
det egendomliga förhållandet, att de främmande namnen för delar af
den fredliga drägten äro i regeln franska, joppa, sorcocium, för att icke
tala om det till en början skenbart obegripliga warte- eller gartekors
(garde-corps). Frankrike hade redan under medeltiden i många
hänseenden intagit en ledande ställning och, om än de direkta förbindelserna
mellan Sverige och Frankrike voro så godt som inga, kunna de franska
namnen på kläder i deras försvenskade form icke väcka någon
förvåning. Med det fransktalande nuvarande belgiska området funnos
förbindelser; de store handelsstäderne, i synnerhet Brugge, voro af viss
betydelse äfven för Sverige, och från grefvehofvet i Namur hemtade
den unge k. Magnus Eriksson sin brud. De ifrågavarande franska
namnen uppenbara sig dock tidigare än dr. Blanches ankomst till Sverige.
Deremot äro flere namn, som tillkomma olika delar af vapendrägten,
hemtade från tyskan. Ej heller detta är egnadt att väcka förvåning,
1 Detta och andra bref af liknande innehåll äro aftryckta i Handlingar rörande
Skandinaviens historia del 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
