Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 MAT OCH DRYCK.
Lördagens middag. Stckt och suden sill, stekta rofvor, sudne, väl
blötte magar, torsk eller saltgrön fisk, färsk fisk med sod, stekt fisk,
bottenlax, ost o. s. v.
Lördagens afton. Hufvudkål med söt mjölk, torr strömming, färsk
fisk med saltvatten, kall lax, stekt fisk, äggkaka.
Det kan måhända synas mine läsare vara betänkligt, att jag
omtalar matordningen i den del af detta kapitel, som är egnadt åt nöjena
— nmnåltiderna synas snarare, genom den myckna matens beskaffenhet,
böra hänföras till de allvarligare sysselsättningarna. Jag tager dock för
gifvet, att man lät sig väl smaka, och jag har derför efter nöjen tillagt
ordot njutningar.
Matsedlarne från det biskopliga köket i Linköping hafva tidigare
varit uppmärksammade, men sedan dess blifvit afglömde, till dess jag
började studera dem. På min anvisning hafva de blifvit delvis aftryckta
i dr Hagdahls kokbok. De äro fullständigt aftryckta i Månadsbladet
för 1885.
Granska vi matsedlarnes innehåll, finna vi, att man den tiden åt
mycket mera fisk än nu, icke blott under fastetider och fastedagar, då
kyrkan fordrade det, utan äfven under hvardagliga förhållanden. Fisken
serverades visserligen ibland färsk, men han var ofta salt, ibland rökt,
mycket ofta torr — i hvilket skick fisk numera icke ofta serveras hos
de högre uppsatte inom samhället. Den norske fisken — Bergenfisk,
namnet hemtadt från den betydande handelsstaden Bergen — eller
Baggefisk, så kallad derför att Norrmännen kallades Baggar — hade
tydligen äfven i östra Sverige en ganska stor användning, liksom han
ännu, den dag i dag är, har det inom de katolska landen.
Äfven inom köttets område spelade saltning och i viss mon
rökning en ganska stor roll. Vi kunna icke undra derpå, då ännu i vår
tid det färska köttet icke är så allmänt ute på landsbygden. Man åt
tydligen mycket kött. Djurens inelfvor blefvo uppenbarligen vida mera
än nu använda.
Maten var i regeln starkt kryddad. Af de biskoplige matsedlarne
crhålla vi ej någon upplysning härom. Deremot finna vi i en urkund,
som handlar om förberedelserna till hr Birger Perssons begrafning år
1328, värderika uppgifter i detta afseende. Jag har i förre delen, då
jag redogjorde för varors pris (del 1 s. 966), meddelat utdrag ur denne
urkund. Man kunde redan den tiden i städer inom Uppland, i Uppsala
och Sigtuna, upphandla anis, galanga — en rot från östra Asien —,
ingefära, kanel, kummin, paradiskorn från vestra Afrika, peppar, saffran.
Köpmännen i de två städerne höllo sig med stora förråd äfven af andra
varor från utlandet, hvilka voro mycket omtyckta — såsom mandel,
russin och ris. Smakens fordringar synas hafva varit mycket stora och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
