Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORNEJ, DYST, BOHORD. 487
emot dem, men gaf sedermera efter. Det ansågs som ett Guds
straff, att hans egen broder i ett tornej år 1279 blef så skadad
genom ett slag i hufvudet, att han blef slö för hela sin återstående
lifstid. K. Filip den sköne utfärdade ej mindre än tio förbud mot
krigslekarne.
Men förbuden uträttade i längden intet. De män, som kunde
deltaga i desse krigiske fester, och damerna, som kunde få åse dem, ja
hela den lägre menigheten, som af dem kunde få ögonfägnad, voro
alltför intresserade för att vilja uppgifva dem. Från Frankrike spridde
sig smaken för dem åt alla håll. Ar 1127 hölls ett tornej i Würzburg,
år 1174 återinfördes de af k. Rikard lejonhjerta i England, år 1245
hölls ett tornej i Böhmen. Till försvar för tornejen anfördes, att man
genom dem öfvades i krigisk färdighet. Med fog har deremot blifvit
anfördt, att den färdighet, som gaf mästerskap i tornejen, ingalunda
var den färdighet, som gaf framgång i verklig strid. Ju mer tiden led
och de ridderlige lekarne utbildades, desto större blef skilnaden mellan
lek och strid. Mot slutet af 1200-talet användes ej längre de vanliga
krigsvapnen i tornejen, utan särskilda för dem afpassade vapen. Det
blef ridderskapets olycka, att det, mera vandt vid de ridderlige lekarne,
öfverflyttade deras regler och bruk på det verkliga kriget och derigenom
dukade under.
Att hålla tornej var en mycket dyrbar sak, ty hvar och en var
angelägen att uppträda med så stor prakt som möjligt. Till denna hörde
stort följe, kostliga vapen och rik utrustning i öfrigt.
När ett tornej skulle hållas, sändes kallelser ut i verlden. Många
kallades genom bref. Budbärare sändes vide vägar att rundt omkring
i bygderna kriera — utropa, det franska crier — den stundande festen.
Riddare, som voro bekante, sände hvarandre utmaningar. Man behöfde
lång tid för att tala om det nöje, som väntade, och bereda sig. Så
bröt man upp. Från alla håll redo skaror genom landet mot den
utsedde mötesplatsen, som vanligen låg i närheten af någon stad, i hvilken
man kunde finna qvarter. De ankommande skarorna möttes utanför
stadsportarne af väntande skaror. Bland dem funnos månge af de
vägfarande män, som, utan varaktig stad, ströko land och rike kring,
lefvande på gästfriheten, hvilken de sökte framlocka utöfver det vanliga
måttet genom färdighet i hvarjehanda konster och genom de nyheter
de förde med sig från andra trakter. När en riddare red in genom
stadsporten och vidare genom gatorna, helsades han högljudt af det
kringstrykande folket, som hade haft tillfälle att komma i beröring med
honom. Hans namn utropades och hans gode egenskaper förkunnades.
Så kom man till qvarteret. Baneret hängdes ut från ctt fönster,
utvisande hvilken gäst der tagit in och gifvande ökad brokighet åt det
pittoreska utseende, som medeltidsstaden redan under normala
förhållanden egde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
