Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 TORNEJ, DYST, BOHORD.
i tornejet förekommo båda stridssätten — i skarstrid och i tvekamp red
man på olika sätt. I de andre lekarne red man rätt mot hvarandre, i
tornejet red man ock i sned riktning mot fienden — äfven härigenom
framkallades omvexling. Efter skaldernes vittnesbörd bestod den förste
turen deri att skara red rätt fram mot skara, med lånsen hvilande i
armhålan, det gällde att i samma ögonblick gå öfver från galopp till
carrière och i att gifva en stark stöt. Denne tur kallades i Tyskland
’zem puneis’, ordet betecknar just ridandet rätt fram. Nästa tur bestod
deri, att hvardera skaran efter att hafva ridit rätt fram i galopp, på
kommandoorden ’ze treviers’ utbytte den raka riktningen mot en sned
och på samme gång galoppen mot carrière. Åfven denne tur hade sin
grund i bohordet, endast snedriktningen var något nytt, och vapnet var
fortfarande spjutet med tillbakaböjde uddar. Vid intagandet af den
sneda riktningen kastade man sig från höger mot fienden, ty anfallet
måste riktas mot motståndarens venstra sida, hvilken var skyddad genom
skölden, under det hans högra sida icke hade något extra skydd. Ze
treviers’ är det franska ’à travers’, från sidan. Den tredje turen var
svårare än de föregående. I denne red en ensam mot en hel
skara-Han hade dervid att rikta sitt anfall mot en och samtidigt söka
undvika de öfrige. Han kallades ’zen muoten’, med flere möten; det var
tydligt, att i en sådan strid många vexlande ställningar måste intagas
mot den mötande fienden.
Nu kom leken in i ett nytt skede — man längtade att komma till
en dystartad strid. Den fjerde turen hette också ’ze rechter tjoust’. Här
red den enskilde mot den enskilde, eftersom det var dyst, men som här
var icke endast dyst, utan dyst upptagen i tornej och dermed förfinad.
Här red man icke längre rätt fram, utan äfven à travers, åt sidan, och
i tornej var man — hvilket icke förekommer i enbar dyst — utsatt för
anfall af tredje man.
Den femte turen hette ’zer volge’. I denne deltogo endast de
skickligaste kämparne. Denne tur kan således betraktas som en extratur, i
hvilken tvänne möttes efter uppfordran och dennas antagande. Som
tvekamp var det åter en dyst. Som extra tur gjordes den damerna
till ära.
I bohord och dyst förekom, sedan hästarne blifvit obrukbare eller
efter stridens regler icke fingo användas, en svärdkamp till fots. I
tornej kunde äfven en svärdkamp till häst förekomma, i synnerhet i de
fall då det icke var lagligt att använda spjut, d. v. s. när man riktade
anfallet mot sin fiendes högra sida, hvilken icke var skyddad af skölden,
eller då man förföljde en flyende motståndare, hvars rygg naturligtvis
icke egde något särskildt skydd. Till denne slutakt af striden hör
något särskildt, som alldeles saknas i dyst och bohord, något som kallas
’zöumen’. Riddaren tog sin motståndares häst vid tygeln och sökte
draga honom — jämte hans ryttare — med sig till de sine. Särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
