Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 SPEL, DOBBEL.
ruta på brädet — såsom i det nuvarande brädspelet —, utan man var
alltid angelägen om att få så höga siffror som möjligt. Då voro
visserligen ess och dus de sämsta siffrorna, hvilka man helst ville undvika.
En isländsk saga 1 omtalar ett kast, som lyckades extra väl, i det den
ene tärningen brast sönder, hvarigenom han fick tvänne ytor, och bådas
ögon räknades samman. hi vår tid skulle ett sådant kast hafva ogillats.
Vid det anförda tillfället användes endast två tärningar. I fynden
förekomma i regeln tre tärningar. I en antagligen kristen mans graf på
Björkö har dr Stolpe funnit falske tärningar: hvar tärning hade å tre
sidor fem ögon.
Ess och dus förekommo, såsom nyss sades, å smaländarne. På en
tärning på Island hade två motsatta sidor 3 och 6, de två andra 4 och
5. I båda fallen gör, framhålles det, 2 hvartdera paret af ögon nio,
som är ett heligt tal. Å de i Sverige funne tärningarne synes man
i detta afseende icke hafva följt något system.
De fornnordiska sagorna omtala fyra olika slag af spel. Spelet
kallades tafl, hvilket ord äfven betecknar brickorna jämte brädet. De
fyra spelen äro hnefatafl, hnottafl (eller hnettafl 3), kvdtrutafl och skäktafl.
I Gest blindes gåtor, som förekomma i Hervarsagan, är en gåta egnad
åt schackspelet, en åt hnefatafl och en åt hnettafl, ehuruväl i vissa
upplagor äfven denna tredje gåta låtes tala om hnefatafl.
I hnefatafl förekommo ’brudar’ eller ’qvinnor’, som besegra konungen,
de hvita qvinnorna eller brickorna kämpade mot honom, de mörka
(antagligen röda) för honom. I Fridtjufssagan (kap. 3) talas om ett spel
med hnefi och med röda brickor. Hnefi eller konungen torde genom
figur och storlek hafva skilt sig från de öfriga brickorna. Man
antager, att 24 brickor förekommit i hnefataflet, d. v. s. der torde hafva
förekommit 24 af samma form, delade i två grupper af olika färg, hvit
eller röd; till de 24 kommer den särskildt utmärkta bricka, som kallades
hnefi eller kung.
Hnettaflet, hvilket, att döma efter namnet, torde i början hafva
spelats med nötter, anses hafva bestått af en särskild bricka och tolf
1 De täflande, som sökte medels tärningskast afgöra en vigtig fråga, voro inga
mindre än Olof skotkonung och Olof den helige. Konungarne aftalade, att de
skulle lotta mellan sig om den omtvistade bygden på Hisingen och kasta med
tärningar; den skulle få, som fick det större kastet. Sveakonungen kastade
då två sexor och sade, att konung Qlof behöfde icke kasta. Men han svarade,
skakande tärningarne i handen: »Ånnu äro två sexor å tärningarne och för
Gud min drotten är det ännu litet att lååta dem komma upp.» Han kastade
och fick två sexor upp. Då kastade Olof Sveakonung och fick åter två sexor.
Då kastade Olof Norgeskonung och var på den ena tärningen sex, men den
andra brast i sönder och voro på honom sju. Han underlade sig då bygden
(Snorre Sturlesons Konungasagor s. 306, Olof den heliges saga kaþ. 97). Denna
tilldragelse hänföres i sagan till år 1019.
2 Sigurður Guðmundsson, Shjrsla um forngripasafn slands i Reykjavik 1, (1868).
Fritzner antager, i den andra upplagan af hans förträffliga Ordbog over det
gamle norske Sprog, att hnettafl är en felskrifning för hneftafl. Jag antager i
det följande Sigurd Gudmundssons uppfattning (jfr hans nyss anförda afhand-
ling).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
