Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRDHÅLLNING. 631
bötesvård står i sammanhang med verbet böta, tända, och att således
den, som höll bötesvård, skulle tända en stockbrasa eller hvad ännu i
nutidens språk kallas en vårdkase, hvilkens flammor skulle vida
omkring i bygden gifva till känna att fara var för handen. Men det var
ock meningen, att en sådan eldsignal skulle väcka uppmärksamhet hos
andre väktare, hvilke i sin ordning skulle tända en ny eld, hvarigenom
underrättelsen om den hotande faran skulle spridas vida omkring. Som
denne vård hade betydelse för stora områden, var bötesbeloppet
stegradt och tillföll odeladt rikets representant, konungen.
Vårdhållare nämndes af byn eller bygden. För deras påpasslighet
sökte man en garanti deri, att de voro bofaste män och således hade
något att förlora.
Så mycket i detta lagstadgande är fullkomligt klart. Det oklara
lemnar jag för närvarande å sidan.
Södermannalagen, från början af 1300-talet, talar (konungabalken
kap. 12) äfven om desse vårdar. Jag återgifver här det som afviker från
Upplandslagens bestämmelser.
»Nu tarfva män land sitt för här gömma och vårdar utsätta,
utvård, invård och byvård. Fäller man byvård, som honom buden är,
eller varder skuren i vård, böte 3 öre. Fäller man invård eller varder
skuren, böte 6 öre, vare deras ensak, som äro i vård med honom. Fäller
man utvård, som heter bötesvård eller varder skuren i honom, böte 3
mark; der kommer i både karl [folket i orten] och konung. Vare den
målsegande som skar. Fäller man lyznuwarð, kommer skada å landet,
böte 9 mark; tage de, som skadan fingo, två delar, konungen en tredjedel.
Gångar skada genom byvårds ovarsamhet, böte 3 mark, skiftas som
sagdt är. Kommer skada genom bötesvårds ovarsamhet å landet, böte
40 mark till treskiftes.»
I allmänhet äro bötesbestämmelserna här mildare än i
Upplandslagen. Skalan är här för försummad byvård, 3 öre, för försummad
invård 6 öre, för försummad utvård 3 mark. Om skada uppstår genom
försummelse, äro bötesbeloppen följande: i byvård 3 mark, i lyznuwarð
9 mark, i bötesvård 40 mark. Då namnet byvård är gemensamt, då
lagen sjelf säger bötesvård vara detsamma som utvård, måste lyznuvård
sammanfalla med invård och således äfven med hvad Upplandslagen
kallar strandvård. 1
mellan böti och viti synes mig orimlig. Schlyter sammanställer böti och
viti med det isländska ordet bautasteinn, hvilket ingått i den äldre
arkeologiska terminologien under formen bautasten. Äfven detta torde få anses
oriktigt. Schlyter påminner derom, att ännu år 1808, då ett danskt infall
väntades i Skåne, eldsignaler anordnades längs Skånes kuster.
Schlyter sätter ordet lyzna i förbindelse med ordet lyda = höra. Med
afseende på den skada, som försummelse kunde åstadkomma, göres i den
åberopade lagtexten den skilnad, att i sammanhang med byvården talas endast
om skada i allmänhet, i sammanhang med de tvänne andre vårdarne om skada
på landet, d. v. s. på ett större område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
