Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632 BUDKAFLE.
Enligt isländska uppgifter införde k. Håkan den gode i Norge icke
allenast en indelning i skeppslag, utan ock ett system af bötesvårdar, i
Norge kallade vitar. 1
I Sveriges kusttrakter utvisas flerestädes berg, på hvilka vårdkasar
fordom skola hafva varit tände, sådana berg bära stundom namnet
vårdkasberg. Johan Hadorph uppgifver år 1687 i inledningen till
Björkörätten, att mellan Björkön och Agnefit, d. v. s. Stockholm, fordom
funnits fyra vårdkasar, en på Brunkeberg, en på Kungshatt, en på
Vårdbyberg, deraf byn har sitt namn’ — det är tydligen Vårby, som
menas — en i ’Blockhussund, deraf sundet hafver sitt namn och nu
kallas Blåckhålssund’ [Bockholmssund].2 Hvad hemüul denna uppgift
har känner jag icke. Enligt Schlyter (Glossariet) finnes på Nämndön
i skärgården utanför Stockholm ett högt berg, som än i dag kallas
böten.
Vårdeldarne kallade folket samman till strid. Samma uppgift hade
budkaflen (buþkafli). Namnet är tydligt. Det är fråga om ett bud,
som sändes ut med en kafle, d. v. s. en träribba. Man skar upp
budkafle. Huruvida detta innebär, att kaflen skulle vara något mera än
en vanlig rektangulär kafle, antydes icke, men det är väl troligt, att
han skulle vara på något särskildt sätt tillskuren, så att hvar man
kunde se, att det var en budkafle och icke ett vanligt stycke trä. Vi
måste komma ihog, att på budkaflen kunde ej förekomma någon skrift,
ty äfven om den, som utsände honom, var i stånd att skrifva, kunde
den menighet, som skulle hörsamma kaflens bud, icke läsa det som var
skrifvet. Någon särskild form bör väl derföre budkaflen hafva haft.
I Norge sände man ut, i händelse af ofred, en herör, d. v. s. en härpil.
Om någon sådan finnes ingen antydan i svenske urkunder. I Statens
Historiska Museum förvaras en budkafle, men han är från en mycket
sen tid, från år 1743, och gällde det då pågående dalupproret. Denne
kafle är helt enkelt en träskifva, men på denna är fäst en lapp med
vidlyftig skrift, hvarigenom kaflen betecknades som en budkafle. 3
Budkafle sändes ut i ofredstid, men icke endast då. Vestgötalagen
omtalar utsändande af budkafle, när menigheten skulle kallas till ting, eller
i händelse af öfvervåld.4 Upplandslagen talar om det fall, att ett bref
1 Vid Kyrkosund i Klöfvedals socken, Bohuslän, finnas två (förut sju) cylindriska
konstruktioner af på hvarandre lagde stenar, hvilke kallas ’Sankt Olofs valar’
(vårdar). Brusewitz, Elfsyssel s. 251.
2 Om ett blockhus funnits vid detta snnd, lär det svårligen haft något att göra
med vårdelden.
3 Som denne budkafle hittills icke blifvit i tryck omtalad, må inskriften å
papperet här meddelas. Han lyder så: »Budkafla för allmänt opbod for Hedemora
sockn, att hwar och Een, som kan bära Gewär skall innom tålf tymmars tijd
bewäpnad och förseed med åtta dagars kost wijd den wahnlige socknens
mötesplatz och under dhe förordnade officerares samt Cronobetjenters
anföhrande opbryta samt aftåga dherifrån till....... sambleplatz. Den sådant
utan laga förfall eftersätter eller denne budkafla nederlägger skall som en
otrogen konungens undersåtare och rijksens förrädare achtas och anses.»
4 Vestgötalagen II. Retlösæbalken kap. 3 samt IV. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
