Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVAR. UTSKRIFNING. 633
eller bud hade kommit från konungen, hvilket föranledde ett
sammankallande af menigheten. Då var det länsmannen, som skar upp
budkaflen. Bönder och landbor och alle, som icke tjena rådet, skulle
fortskaffa budkafle; en enka var skyldig att göra det, i fall hon hade en
son, som hade fyllt 15 år — d. v. s. det var väl sonen, som fick åtaga
sig förtroendeuppdraget. En torpkarl, som bodde i skogen, hade icke
med saken att skaffa; han skulle underrättas af de andra. 1 Rättigheten
att uppskära budkafle är i k. Magnus Erikssons landslag fråntagen
länsmannen och tilldelad häradshöfdingen. Han skulle uppskära budkafle
’mot konungens bref eller bud’, om det blir stulet i bygden, om dråp
blifvit gjordt, om någon man blifvit tagen inne med en annans hustru,
om en qvinna blifvit våldtagen samt om en man blifvit tagen från en
kyrkogård, inom hvilken han hade att njuta frid, der han således hade
asylrätt. Med afseende på fortskaffandet är en nyhet införd: alle ege
budkafle bära, bönder, landbor, brytar, vare sig de äro ofrälse eller
frälse.2 K. Kristoffers landslag talar i kap. 26 af konungsbalken om
våldgästning. När sådan hade förekommit, skulle förbrytarne, derest
lagting var inne, för detta framställas, annars skulle lagman eller
häradshöfding skära upp budkafle, för att få ett extra ting sammankalladt.
Blef en qvinna våldtagen, skulle häradshöfdingen uppskära budkafle
(edsöresbalken kap. 12); när edsöresbrott i allmänhet var begånget, skulle
häradshöfdingen uppskära budkafle (samme balk kap. 22, 35).
Likaledes skulle häradshöfdingen utfärda budkafle, om någon hade begått
sjelfmord (högmälesbalken kap. 4).
År 1509 gick budkafle, heter det i en urkund, 3 i Tierpstrakten och
utmed all sjösidan mellan Öregrund och Gefle. Folket lade sig på
Hållnäs udde i landvärn.
När fienden inföll i eller hotade en bygd, kunde således dennas
inbyggare kallas samman till försvar genom härrop, genom båleldens
flammor, som upplyste natten, eller genom budkafle, som utan rast eller
ro ilade genom bygden: kom han in i byn vid dennes ene ände, skulle
han ut igen genom den motsatte änden.
Om det gällde att försvara en annan del af landet än den, der
man sjelf bodde, kunde också budkafle uppskäras, icke för uppbrott till
krigets skådeplats, utan till ett möte, der man kunde få höra det från
konungen ankomna budet, skriftligt eller muntligt, öfverlägga derom
och fatta sitt beslut. I det land, för hvilket ledungen d. v. s.
anfallskriget med eller utan giltig orsak var en lagstadgad pligt, fanns ingen
lag, som tvang en bygds inbyggare att gå ut till att hjelpa andre och
dermed riket. Att lemna hembygden för att föra krig i en annan bygd
1 Upplandslagen, þingmalæbalken kap 1.
2 Tingmålsbalken kap. 27.
3 Grönblad, Bidrag s. 434.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
