Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652 VAPENSYN.
konungen återgälda den hästen, dock eger den tvisten att uppantvardas
åt konungens marskalk, om han [d. v. s. hästen] lefver, eller vete ock
det med skäl, att han så god häst miste. Dör han annorledes än nu
är sagdt, då köpe man en annan i hans stad i rikets tjenst.»1
»Är det så, att frälsemans örs dör innan vapensyn hålles och finnes
det med lefvande vittnen och fulla skäl, som det hafva sett — och när
varit — att hästen dog, då ege de honom åtta veckors tid gifva att
så god häst köpa, som förr var sagdt, och uppå den dag, honom är nu
gifven, komme han före de förenämnde män och vare då saklös för
konungen, om så göres. Då eger han sina vapen att te, då vapensyn
hafves, om han vill sitt frälse njuta.»
»Hafver riddare eller sven son efter sig, en eller flere, han skall
sitt gods frälst hafva till dess han femton år är. Sedan skall han eller
en annan å hans vägnar i rikets tjenst vara och tjena för sitt gods,
eller göre skatt och skuld som bonde, om han ej förmår uppehålla
tjensten. »2
»Åt de enkor, som husbönder egde, som frälset tjente i deras
lifsdagar, och deras barn, som ej äro till laga år komna, eger frälse unnas,
oskadd all allmogens rätt, med så skäl, att allt medan hon enka sitter,
skall hon frälst och ledig vara för all tjenst allt till den dag hon i
annat giftermål går. Får hon en frälseman, då frälse han hennes gods
med sitt. Får hon en bonde, då gifve hon skatt och skuld som bonde.
Har riddare eller sven dotter efter sig, då eger hon samma frälse njuta.
Är det så att enka eller jungfru gör löskaläge, då hafve hon förgjort
detta frälse, som nu är sagdt.»
Jag har här på ectt ställe meddelat samtliga lagens föreskrifter.
K. Kristofers landslag gör inga andra ändringar än att hästens pris
fastställes till 40 mark penningar, att vapensyn skall hållas i Åbo för
hela Finland och att vapensynen skall utses af konungen och hans
rådgifvare. Dessutom tillägges (kap. 19):
»Nu kunna tjenstemän förderfva sina hästar, medan de äro i sin
husbondes tjenst, då eger husbonden återgälda sin sven denne häst,
som han mister eller som förderfvas för honom, när han sänder honom
i örlig eller i annan sin tjenst eller andra sina värf och ej annars.
Och den häst, som husbonden betala skall, bör svennen uppantvarda
husbonden, om hästen är lefvande, och sväre sjelf tolfte, att hästen ej
förgicks af hans försummelse.»
Till vissa af dessa föreskrifter i de båda landslagarne återkommer
jag framdeles. Här vill jag i främsta rummet framhålla, att i lagarne
1 Dessa föreskrifter om utbetalande å konungens sida af lösepenning och
ersättning för förlust är en tydlig påminnelse om det forna sambandet mellan
konungen och hirden.
2 Några handskrifter af landslagen hafva tillägget: »har riddare eller sven dotter
efter sig, då eger hon samma frälse njuta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
