Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 FORNTIDA BORGAR.
gjorda fynd, som kunna gifva oss önskad upplysning; marken inom
desse ringmurar består oftast af en mossbelupen klippyta, utan all eller
med ytterst liten jordfyllnad, i hvilken föremål kunde gömma sig. Det
enda, som lemnar oss någon antydan om tiden för deras tillkomst är
läget — de förekomma nämligen icke på hvilken hög klippa som helst,
utan vi finna dem mycket ofta ordnade invid gränserna mellan häraden.
Detta kan icke gerna vara händelsen, om det icke funnes något
samband mellan borgarna och gränsen. De synas således med trygghet
kunna hänföras till den tid, då häraden redan voro bildade.
Man har ofta hört dessa borgar kallas vikingaborgar, och de hafva
anförts som bevis för våra fäders krigiska lynne. Denna uppfattning
har framkallats af tanken på de utländska riddareborgarna, från hvilka
fredlige resande oroades. Åfven i detta afseende lemna oss våra borgars
lägen en vink om den rätta uppfattningen: de ligga i regeln på
bergshöjder innanför eller bakom den af gammalt odlade bygden. De äro
icke utpunkter, från hvilka man beqvämligen kunde störta sig fram
för att anfalla resande eller eljes plundra, de förekomma tvärtom i
trakter, som äro temligen oländiga och i hvilka provianteringen kunde
vara förenad med ganska stora svårigheter, ifall det vore fråga om att
året igenom bo inom borgen — äfven ur andra synpunkter sedda äro
dessa borgar icke mycket inbjudande till en fortfarande bosättning.
De hafva varit tillflyktsorter. När fienden nalkades, drog man sig inom
husens väggar, när dessa icke lofvade tillräckligt skydd, drog man sig
med den dyrbaraste egendom, som kunde flyttas, från bygden tillbaka
till ringmuren der borta i utmarken bland höjder och skogar.
På Öland och Gotland finnas borgar, som delvis äro af en annan
konstruktion. Den efter regelbundna mått lätt brutna kalkstenen
möjliggjorde uppförandet af fullt regelbundne ringmurar, hvilke, liksom
ringmurarne på fastlandet, saknade förmonen att vara sammanhållne
medels murbruk. I Ölandsborgarna står muren än i dag lodrät till rätt
betydlig böjd. På de två öarna äro borgarna anlagda än å baksidan af
bygden — således samma förhållande som nyss omtalades — än å
punkter, som äro eller varit skyddade af omgifvande vatten.1 Som
kulturen tidigare kom till en betydande utveckling å Gotland och Öland
än i mellersta Sverige, hvarest ringmurarne äro talrikast, synes det
sannolikt, att de å öarna kommit tidigare till stånd. Men åtminstone
en af Ölandsborgarna har varit begagnad under den nyare tiden —
porten har blifvit omdanad i nyare tids stil — och det är derföre
mycket troligt, att de gjorde tjenst äfven under medeltiden.
Fastlandets mera oregelbundne ringmurar hafva tvifvelsutan fått göra tjenst
under den första kristna tiden, hvilken i grunden var så litet skild från
den föregående tiden.
1 Om de gotländska borgarna finnes en uppsats af F. Nordin i Månadsbladet för
år 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
