Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS STADS BEFÅÄSTNINGAR. 729
murens insida löpande skyttegången eller skulle å denne förflytta sig
från det ena tornet till det andra, kunde nu ej längre söka skydd,
medan de observerade fienden eller sökte skada honom med skott —
för att kunna se fienden måste man sträcka sig öfver murkanten och
derigenom blottställa sig för skott. Att Visby stadsmur icke var så
stark, som försvaret under medeltiden kräfde, framgår deraf att k.
Valdemar Atterdag gjorde en bresch i muren för att som segerherre
tåga in i staden, att Lybeckarne år 1525 sköto en annan vid bresch i
muren. Ringmuren är för öfrigt så lång, att det helt visst var förenadt
med stora svårigheter att förse honom med tillräckliga försvarskrafter.
Om Visborg får jag tillfälle att nämna några ord i annat
sammanhang, då jag skall redogöra för medeltidens borgar.
Stockholm, som icke hör till Sveriges äldste städer, kom genom
sitt ypperliga läge att ganska snart intaga en betydande plats och var
vid medeltidens slut Sveriges förnämste stad. Kalmar, Söderköping
och andre hade fått träda tillbaka. Anlagd, såsom det säges, för att
hindra härjande fiender från att tränga in i Mälaren, måste staden från
början hafva stått i sammanhang med ett försvarsverk, vare sig staden
sjelf var omsluten af en tornspäckad mur eller han slöt sig till en
stark konglig borg eller båda dessa möjligheter voro förverkligade.
Stadens äldsta historia är för dunkel för att vi skulle kunna utreda,
huru härmed förhöll sig. Men om staden icke från allra första början
var omgifven af murar, torde det icke hafva dröjt länge, innan sådane
kommo till stånd. Borgen i stadens nordöstra hörn var nog stark, men
kunde omöjligt bereda skydd åt stadens södre ände, ifall denne gjordes
till föremål för ett anfall.
Jag har redan i föregående del framhållit att medeltidens
Stockholm var hvad vi nu kalla staden eller fullständigare staden mellan
broarna. Detta är den gamle staden, den egentlige staden, hvilken i
följd deraf fått sitt namn, liksom det ursprungliga London än i dag
heter city, det äldsta Paris cité.
Om slottet i stadens nordösta hörn får jag framdeles tillfälle att
lemna några upplysningar. Det tillhörde konungen eller den, som i
konungens ställe regerade landet. Det är endast stadens egna
befästningar, med hvilka vi nu skola sysselsätta oss — stadens mur och
dennes torn.
Muren måste naturligtvis temligen nära följa stadsholmens
konturer, men vi hafva icke att tänka oss den för längesedan alldeles
försvunne muren hafva lupit utefter den nuvarande konturen mellan vatten
och land, ty denne kontur har genom mycket betydande utfyllningar
blifvit ansenligt utflyttad. Vi få icke ens tänka oss den ursprunglige
muren gå i sin tids gränslinie mellan vatten och land, ty Stockholm
var en handelsstad och derföre behöfde man hafva utom muren ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
