Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELSINGBORGS KÄRNA. 763
tillgång på lätt arbetad sandsten finnes i närheten af Helsingborg, icke
der användt tegelsten. Man skulle också hellre gifvit tornet en rund
än en fyrkantig grundplan. Man skulle också icke förbigått
rundbågsstilens vanlige gesimsbågar och i deras ställe tagit enkla vattenlister.
— — — Härtill kommer, att kärnans större fördjupningar samt några
rum och genomgångar i murarne ha spetsiga betäckningar samt att
det takhvalf, som tillhörer tornets nedersta afdelning, är i ren
spetsbågsstil — — — der förekomma äfven stickbågar. — — För öfrigt
röjer en sådan blandning [då äfven rundbågar förekomma] mindre den
s. k. öfvergångs- än den sednare spetsbågstilen, hvari ett vacklande i
formernes behandling merendels framstår» Brunius kommer till det
resultat, att kärnan »ovillkorligen måste uppstått under k. Valdemar
Atterdags, dr. Margaretas eller k. Erik XIII:s regering» Premisserne
äro oriktige och på grund deraf äfven slutsatsen oriktig.
Kärnan är icke uppförd af sandsten, utan af tegel. — Det är
bevisligt (jfr Gumlösa kyrka i nordöstra Skåne), att en skånsk
landskyrka under loppet af 1100-talet byggdes af tegel. Detta material var
således den tiden väl kändt. Ett fäste, sådant som Helsingborgs var,
byggdes icke på grund af en inom Norden vunncn erfarenhet, utan
efter utländskt mönster. Förebilderne för fästet, liksom för
arkitekturen inom de skånske städerne, voro utan tvifvel hemtade från det
närliggande Tyskland, och i dettas norre del var teglet det
regelbundet använda materialet. Teglet i denna kärna hänvisar derföre
icke uteslutande till någon tid senare än 1100-talet.
Icke en rund, utan en fyrkantig grundplan har blifvit använd. —
I fråga om försvaret kan visserligen den runde grundplanen hafva visse
fördelar, då denne icke erbjuder några hörn, bakom hvilka en fiende
kan söka skydd, men vi må besinna dels att kärnan icke var något
utanverk, utan stod inne på en af en mycket stark ringmur omsluten
borggård, dels att teglet, när det nu en gång hade blifvit taget som
byggnadsmaterial, bättre lämpade sig för en fyrkantig byggnad med
räta sidor än för en rund, dels att man från alla sidor i hvar våning
hade tillfälle att observera den fiende, som hade gjort sig till herre
öfver ringmuren och borggården.
Att man icke använde den romanske stilens ornamentsmotiv
betyder alls intet. Sådana användes vida mindre å tegelbyggnader än å
byggnader uppförde af naturlig sten. Å ett midttorn i ett fäste, en
byggnad med ett mycket allvarligt syfte, hade man vida mindre
anledning att pryda än t. ex. å en kyrka. De skånska kyrkorna visa för
öfrigt, huru mycket sparsammare man i detta landskap var med
afseende på arkitektoniska ornament än i utlandet. Detta påstående kräfver
dock någon motivering. I vårt land, der förhållandena voro i afseende
på konsten utlandets underlägsna, byggde man i allmänhet helt enkelt;
städerne, i hvilke man kunde bygga mera storartadt, voro helt få,
Hildebrand, Sveriges Medeltid 2. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
