Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764 HELSINGBORGS KÄRNA.
utlandets konsthistoriska arbeten sysselsätta sig hufvudsakligen med
de månge storartade byggnader, hvilke äro rikt dekorerade. Vårt
land hörde under medeltiden icke till de områden, inom hvilka konsten
sjelfständigt utvecklade sig till en rik blomstring. Om derföre i vårt
land ett fästningstorn uppfördes enkelt, utan prydnader, så bevisar
detta allsintet med afseende på fästningsverkets ålder.
I kärnan förekomma spetsbågar och rundbågar, äfven stickbågar,
men denna blandning här kan icke, säger Brunius, häntyda på den
öfvergångens tid, då man började lemna rundbågen för att ersätta
honom med spetsbågen, utan snarare på den senare spetsbågens tid, då
en vackling mellan de olika formerne förekom. — I detta påstående
förekommer ett betänkligt misstag, beroende derpå, att man på den
tid, då Brunius framställde sitt påstående, ännu icke hade i vårt land
den bekantskap med konstens utveckling, som nu förefinnes. Den
vackling mellan rundbåge och spetsbåge, som Brunius omtalar, tillhör
i verkligheten det allra senaste skedet af medeltidens konst, då man
inom gotikens område började mottaga inflytande från den i sydligare
land uppblomstrande renässansen. Under den tid, som Brunius
angifver, den senare hälften af 1300-talet och början af 1400-talet, fanns
icke det ringaste spår af en sådan vackling. Hade han, på grund af
de olikformade bågkonstruktionerna, sagt, att kärnan vore uppförd i
början af 1500-talet, så hade det, trån hans utgångspunkt sedt, varit
berättigadt, men äfven han anser kärnan vara äldre.
Det är en mycket vigtig omständighet, som Brunius fullkomligt
förbisett, den nämligen att Helsingborgs kärna, sådan hon nu står inför
oss, icke är byggd på en gång. Jag lemnar alldeles åt sidan hvalfvet
öfver våningen E, hvilket är senare än medeltiden, jag håller mig till
den återstående hufvuddelen af byggnaden. Denne förråder, närmare
studerad, att här föreligga en ursprunglig byggnad och i denne
företagna ändringar. De i byggnaden förekommande rund- och
spetsbågarne tillhöra icke samma tid; rundbågarne tillhöra den ursprungliga
byggnadstiden, spetsbågarne de senare förändringarnas tid.
Att förändringar blifvit vidtagna, visar sammanslagningen af två
våningar till en (D och E), äfvensom det genom sammanslagningen
af Da och Döb tillkomna slottskapellet, hvilket tydligen icke är afsedt
för hela besättningens behof, utan för slottsherren sjelf och dem, som
stodo honom närmast i slägtskap eller tjenst.
Såsom vanligt i en nordisk tegelbyggnad saknar Helsingborgs
kärna finare arkitektoniske detaljer, hvilke äro ypperliga hjelpmedel
för bestämmande af en byggnadstid, till och med nyanserne i
utvecklingen kunna medels dem fastställas och dermed möjliggöras helt fina
tidsbestämmelser. Inför torftigheten i kärnans utstyrsel står man
nästan rådlös. Emellertid, om vi med hvarandre jämföra rundbågen,
som upptill afslutar ingångsporten, och det smärta enkla rena spetsbågs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
