- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
774

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

774 STOCKHOLM.

framför denne planerades. Detta stod emellertid icke i förbindelse
med några befästningar för staden, hvilken synes hafva varit skyddad
allenast af en graf, ett s. k. dike, efter hvilket Stadsdiksgatan ända in
i senare tider bevarat minnet. Erkebiskopshuset i Uppsala hör derför
egentligen till den tredje gruppen af fästen, som omtalas i detta
kapitel (befäste gårdar).

Om Stockholms slott under medeltiden veta vi dessvärre föga mer
än intet — jag säger dessvärre, emcdan slottet måste hafva varit af
stor betydenhet, och en närmare kännedom om dess beskaffenhet hade
derföre varit af stor betydelse. Det är redan framhållet, att slottet
var konungens, under det murarne kring staden med deras torn voro
stadens.

Slottet hade ett förträffligt läge på klipphöjden i stadens
nordöstra hörn. Dess norra och östra sidor stupade mot vattnet. Höjden,
på hvilken slottet var uppfördt, fortsattes mot staden och sänkte sig
der åt båda sidor. Som fiendskap kunde råda mellan den, som
innehade slottet, och dem, som innehade staden, fordrades ett skydd äfven
mot staden. Som sådant tjente utom de murar, hvilke säkerligen
funnits, ehuru jag ingenstädes sett dem omtalade, en graf, hvilken
åtminstone å den högsto delen icke kan hafva varit fylld med vatten,
men det oaktadt kunde lägga ett mycket svårt hinder i vägen för en
stormande fiende. En vindbrygga, som antagligen ledde till slottet
från den öppna platsen i öster om sankt Nicolai kyrka, omtalas i
berättelsen om Tyskarnes jämmerliga framfart mot det svenska
borgerskapet.

Från den tid, då Stockholms slott innehades af en hanseatisk
besättning — åren 1395—1398 — hafva vi i befälets bref till hemmen
några upplysningar om Stockholms slott. Städerne Lybeck, Stralsund
och Greifswald skulle sända en höfvidsman, Danzig, Elbing och Thorn
en annan. Hvardera skulle medföra 40 väpnare, 30 skyttar, en
bössmästare och en armborstsmed. Besättningen har således bestått af —
144 man. Slottet hade två hufvuddelar: en förborg och ett högt
torn eller kärna, det senare s. k. Tre kronor; den preussiske truppen
intog förborgen, den andre tornet. Om tornet lemnas oss inga
upplysningar. Om förborgen lemnas deremot en upplysning af betänklig art,
nämligen att flere privatpersoner hade af k. Albrekt erhållit tillstånd att
bo der. Detta vittnar om ett svårt förfall, och att detta icke var
öfvergående framgår deraf, att hemställan gjordes till de nye höfvidsmännen
om tillstånd för desse privatpersoner att bo qvar. Äfven senare tyckas
fästningsverken hafva varit mera än lofligt svaga. Den 10 december
1457 kl. 1 på morgonen ramlade en gammal mur inom norre delen af
slottet — på grund af en våldsam nordanstorm! 1

1 Annales holmienses, Scriptores rerum suecicarum, del 3 1, s. 27.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0774.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free