Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 3. Eldvapen och deras föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDVAPNENS UPPKOMST. 835
som i hast kunde uppställas. En sådan torde t. ex. den valslunga
hafva varit, som k. Sverre vid sin första sammandrabbning med
Baglerne år 1196 i Saltösund lät utskeppa och uppställa å land på mindre
än en kort höstdag, så att man innan solen gick ned kunde skjuta
med henne mot Baglernes skepp. Det norska Kongespeilet förordar
uttryckligen, att man för att anfalla en borg skall hafva såväl några
starka valslungor för att kasta store stenar mot stenmurar och andra
svagare för att slunga stenar öfver murarne och bryta ned hus.
Blidorna upphörde att begagnas med medeltidens slut. En gammal
blida omtalas i inventariet för Visborgs slott af år 1509, men i
inventariet för år 1530 återfinnes hon ej. Blidorna ersattes af kanonerne.
KANONER. Det var belägringsmaskinerne, som allra först
ersattes af eldvapnen. Blidorna kunde icke gerna åstadkomma en nog
kraftig verkan mot de faste murarne kring borgar och städer. När
man hade vunnit bekantskap med krutets förmåga att förflytta kroppar,
sökte man att med tillhjelp af elden vinna bättre resultat än med
blidorna. Så kommo kanonerne till stånd, ehuru de stora eldvapnen
icke buro detta namn under medeltiden. De visade sig nyttige icke
allenast för anfall, utan ock till försvar. Så blef fästningsartilleriet
den första företeclsen inom eldvapnens område under medeltiden.
När användes förste gången kanoner? På denna fråga, liksom på
så många andra prioritetsfrågor, kan intet svar gifvas. Vi få nöja oss
med att taga reda på de tidigaste kanoner, om hvilke urkunder eller
bilder gifva oss några upplysningar. Urkunder och bilder kunna
åtminstone något så när bestämmas till tiden, under det att de till vår
tid bevarade kanonerne af högre ålder i regeln sakna tidsuppgifter.
För min följande framställning lägger jag till grund i främsta
rummet Essenweins synnerligen förtjenstfulla arbete Quellen zur
Geschichte der Feuerwappen (1872, 1877). I skjutvapnens historia har,
liksom inom så många andra områden, traditionela uppgifter från okritiska
tider upptagits, så att det är nödigt att skära bort dem alla och att gå
ut från en ny kritisk pröfning af det dessvärre i hög grad splittrade
materialet. Just i detta afseende har Essenwein gjort ett synnerligen
godt arbete.
Ett eldvapen kallades på latin pixis, ett cylindriskt eller
mångkantigt kärl — de äldste kanonernes form gör denna benämning
begriplig. Af det latinska ordet uppkom det tyska büchse, hvilket
bibehåller den dubbla betydelsen af kärl och kanon. Från tyskan upptogs
ordet i svenskan under formen byssa eller bössa. Ordet har bevarat
de två betydelserna. I ett svenskt medeltidsglossarium öfversättes pixis
med byssa. Särskildt användes detta ord för att beteckna apoteksburkar
samt sådana kärl, i hvilka penningar insamlades — vi använda ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
