Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVÄRIGHETER FÖR KRIGFÖRINGEN. 881
framtågandet, och mycken omtanke och uppmärksamhet fordrades, på
det att inbyggarne i den trakt, genom hvilken marschen gick, ej skulle
blifva oskäligt betungade.
Om uppmarschen var svår, så voro ock svårigheterna stora, när
hären var samlad, t. ex. till en belägring. Hären bestod af en
myckenhet småtrupper, hvar och en under egen anförare. Att mellan de olike
anförarne åstadkomma och uppehålla endrägt, att få dem alle att foga
sig efter den högste befälhafvarens vilja, det öfversteg kanske
menskliga krafter. Till denna svårighet återkommer jag i det följande.
Under ett fälttåg med dess skiftande öden, i all synnerhet om
strider utkämpas i olika delar af landet, behöfver man underhålla
förbindelsen mellan de olika stridskrafterna. Men då återkomma vi till
samma svårigheter, som beledsagade den första budskickningen. Ett
inom olika landskap fördt fälttåg blef alltför lätt lika många fälttåg
som det fanns krigsskådeplatser, och hvart fälttåg fick vanligen föras
för sig, emedan den så ytterst nödiga samverkan var så godt som
omöjlig. Hur skulle man för öfrigt kunna från en ort, der striden hade
blifvit kämpad till slut, kunna flytta de der öfverflödige vordne
trupperne till en annan ort, der deras närvara var nödvändig? — ifall
vederbörande trupper gingo in på en dylik flyttning.
Krig var en vigtig tilldragelse, som tryckte tungt, hvarhelst det
utkämpades. Det måste ådraga sig uppmärksamhet, framkalla
berättelser, och dessa spriddes som rykten allt längre och längre bort.
Och hurudana voro dessa rykten? Vid det tillfälle i våre dagar,
då förslaget till den nuvarande riksdagsordningen skulle föreläggas
de fyra stånden, förstärktes Stockholms garnison med inkallade
landsortsregementen. Deras inkallande gaf anledning till hvarjehanda
funderingar och historier inom regementenas hemorter; allt troddes hellre
än det naturligaste. Inom den sqvadron af lifregementets dragoner,
som var inqvarterad på höskullen i k. Hofstallet, fanns endast en
man, som var försedd med ur. Han var den ende ogifte.
Soldathustrurna behöllo uren hemma, då de icke väntade sig, att männen
skulle kunna komma hem med dem. Hvilka rykten spriddes ej utåt
landet under inqvarteringstiden? En person, som var bosatt i Stockholms
närhet, gick hvar eftermiddag till ett ställe, bvarest mjölkbuden under
hemfärden plägade stanna för att vattna hästarne och sjelfva söka någon
vederqvickelse, och tog kännedom om de historier, som der uppdukades
för lyssnande skaror. Det var historier om tvänne mot hvarandra fientlige
härar, den ene anförd af konungen, den andre af hans broder, historier
om bataljer, som utkämpades, och mycket annat. När så kunde ske helt
få årtionden före denne dag och så nära Stockholm, att ryktena ej ännu
kunnat hinna under en lång väg antaga vidunderliga mått, hvilken makt
skulle icke ryktet hafva under medeltiden, då man icke mäktade se på
tingen med en lika nykter blick, som nutidens menniskor kunna egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
