Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1200-TALET. 885
löste sin här. K. Erik af Danmark kunde icke finna sig belåten
härmed, utan rustade, och den afsatte k. Valdemar slöt sig till honom.
Från Halland drog den danske hären in i Finveden (vestra Småland)
och vidare österut till Värend, hvarest kyrkan i Växjö brändes. Det
var tydligen endast ett plundringståg, afsedt att hämnas infallet i
Halland. Sedan gjorde den danske konungen ett infall i Vestergötland och
satte sig i besittning af fästet Axevall, der han stannade, under det att
hans folk härjade rundt omkring. Vid Ettak, en kyrka öster om
Falköping, kom det, enligt rimkrönikan till strid.
Herre Bengt af Alsö och Palne hvit
och andre riddare och svenner flere,
väl hundrade hors och än mera,
och gåfvo sig alle godan tröst
och hade sina plator af sig löst
och suto vid bord och fingo sig mat.
Då ropte den man i trädet satt
och sade dem alle tidende,
att de uppländske kommo ridande.
Herre Ulf Karlsson, en hjelte god,
hvilken kamp han der bestod
mellan gården och en bro,
han sade derom allt tills han dog.
———————————————————-.——
Borden blefvo då raskliga skjuten
och mången dörr sönder bruten.
De hade samman låtit sine hästar i stall,
deras svenner lupo hvar annan om kull,
deras hors voro då raskeligen hämt [hemtade]],
mången plata blef der ospänd.
De kommo alle till sine hästar
och bundo sine hjelmar; det var deras bästa,
konungens baner vard uppryckt,
fly det hade de icke hugt [tånkt].
Herre Palne hvit var först till redo
och rände af gården med ett skede
och dit som han fienden såg.
Nordan gården ligger en å,
der vard han fången mellan gård och henne,
förty han månde ostyrligen ränna
från sine säållar och följde ej dem,
för det då red han fången hem.
Der kom då samman en hård lek
mången luckt brynja blek
vard färgad med mannablod röd,
hors blefvo å båda sidor död.
De Danske vordo der fångne fleste.
Herre Bengt af Alsö han var den bäste
riddare der å marken var,
man sade, att han prisen bar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
