Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886 KRIGFÖRINGEN
han hade ett hors, det var så godt,
jag tror, att han hade det förr försökt.
Hvar han stämde mot en rote,
der föll allt neder som en bråte
för det hors han satt uppå.
——————————-————
Då han förmådde ej längre strida,
ofången läto de honom dädan rida
och sågo, att honom var hjelp fått [af nöden],
då böd han dem alle godan natt.
De läto honom fara i godan frid.
——— ———— —
Hvar den Dansk der fången var,
man gaf dem alle dag ett år
att rida och fara vid det sinn [tillfälle]
och komma till Söderköping in.
Berättelsen visar, med hvilken sorglöshet man under krigstid kunde
uppträda; Danskarne voro i detta hänseende icke bättre än k. Valdemar
i Ramundeboda. Vi se ock, med hvilket ädelmod man behandlade en
tapper fiende. De Danskar, som togos till fångar, fingo draga dädan
mot förbindelse att inom ett år betala den lösepenning, som för dem
hade blifvit bestämd. Var denne ej inom året erlagd, skulle de infinna
sig i Söderköping, för att sättas i fängsligt förvar. Äfven detta var ett
drag af ridderlighet. 1
Med härjningarna i Småland och Vestergötland ansåg k. Erik sig
hafva utkräft hämnd för infallet i hans land. Fred slöts, i hvilken k.
Magnus fick vidkännas sin skuld. Hela detta fälttåg hade således
kunnat undvikas.
K. Magnus afled, sörjd och saknad. Hans omyndige son Birger
blef konung och regeringen fördes under minderårigheten af hr Tyrgils
Knutsson, som i sin sköld förde ett upprätt lejon. Hr Tyrgils företog
en härfärd till östra Finland; Karelerne gjorde ständigt intrång på de
svenska besittningarna i [egentliga] Finland och Tavastland. På gränsen
mot det hedniska området uppfördes — jag följer fortfarande
rimkrönikan, som gifver de fleste detaljerne — Viborgs fäste,
det hus är hedna manna återhåll,
så att hafva der nu mindre våld
Ryssar än de hade förr,
utan finna skada för sin dörr.
Kexholm eröfrades, men förlorades åter år 1295, sedan den svenska
besättningen, hvilken ej fått mat på sex dagar, blifvit nedhuggen så
godt som till siste man. Marsken hr Tyrgils hade då redan lemnat
Viborg, hvarest befälet fördes af en fogde. År 1299 vände marsken
1 Olaus Petri förlägger denna strid till Värend; han nämner icke Ettak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
