Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1200-TALET. 887
åter för att hämnas det lidna nederlaget. Han for af med den vänaste
skeppshär, som någon hade sett, han hade 1,100 man, ’det förmår
konungen af Sverige än’. Flottan lade in i Nevan, der en så rymlig
hamn fanns, att alla skeppen kunde ligga vid stranden, band vid band
och stam vid stam. På ett näs mellan Nevan och Svärta å anlades fästet
Landskrona. 1 En ’förvård’ (förpost) upprättades vid Pekkensäär. Ett
ströftåg företogs i skepp öfver Ladoga, ’det hvita träsket, men en
våldsam storm hindrade hären att nå sjöns ryska kust, hvadan man nöjde sig
med fem dagars plundring i Karelen. Ryssarne voro ej sene att
hämnas det tilltänkta öfverfallet. Mera än 1,000 lodjor och 31,000 man —
siffrorna få stå för rimkrönikans räkning — foro öfver Ladoga.
Ryssarne hade af torrt trä uppfört flottar högre än hus, som antändes och
fingo drifva ned mot fästet. Näset, der fästet låg var genomskuret af
en graf, och vid dennas inre kant fanns en trämur, som hade åtta
barfrider och vikskard. Ledungsmanskapet från Helsingland, hvilket låg
vid grafvens södre ände, fick uppbära det första anfallet. Frälsemännen
med deras rotar kommo dem till hjelp, Mattias Kettilmundsson, som då
ännu icke hade vunnit riddaresporrarne, Henrik och Ivan von Kyren
och unge Peder Porse. Desse gjorde ett utfall, kringrändes af
Ryssarne, men höggo sig en väg i blod och kommo helskinnade åter.
Besättningen och Ryssarne, som slagit sig ned i utkanten af en skog,
der de sig till värn hade uppfört en förhuggning, iakttogo hvarandre.
Men stillheten blef de unge frälsemännen för tung. Den unge Mattias
satte sig på hästen, väl rustad, red öfver vindbron och stannade framför
Ryssarne, hvilke han genom en tolk uppmanade att sända sig en
motkämpe, men Ryssarne vågade icke hörsamma uppmaningen, och en
morgon befanns, att den ryske hären var försvunnen. Nu fann den
svenske hären sig sakna skäl att stanna längre, man längtade hem.
Landskrona sköttes om och provianterades, som besättning qvarlemnades
200 krigare och 100 man, som skulle utföra nödiga arbeten och sköta
vakthållningen. Medan flottan vid Nevans mynning väntade på vind,
härjade Mattias på södra sidan af Finska viken. I slutet af september
var hären åter i Sverige och välkomnades af konungen. Landskrona
var icke så väl försedt, som man vid affärden trodde. Det fuktade i
de nyuppförda husen, köttet, mjölet och maltet förstördes, och
skörbjuggen kräfde allt flere offer. Man talade om ett sändebud till
marsken, för att få undsättning med första öppna vatten — hur skulle
vintertiden ett bud kunna komma fram till marsken? —, men en
riddare yrkade på, att man skulle låta marsken resa i fred och hoppas på
Guds hjelp. Kareler och Ryssar kommo med en väldig här. De ville
med pålar stänga åmynnet, för att afskära ett återtåg. En ryttareskara
1 K. Erik af Pommern anlade i Skåne staden Landskrona, på Gotland fanns ett
fäste Landskrona, äfven i Tyskland förekommer åtminstone ett fäste med
namnet Landeskrone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
