Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888 KRIGFÖRINGEN s
på 20 man sprängde ut för att iakttaga hvad fienden gjorde och kom
åter först efter att hafva huggit sig väg genom tre bakhåll. Så
började Ryssarne storma dag och natt. Tack vare deras öfverlägsna styrka
kunde de oupphörligt sända uthvilade trupper i striden, under det att
de få och af sjukdom medtagne Svenskarne hade svårt att försvara det
ganska vida fästet. Månge stupade under försvaret. De qvarlefvande
sökte, när trähuset hade brunnit ned, sin tillflykt i en antagligen murad
källare och försvarade sig der så väl, att Ryssarne till sist måste lofva
dem att behålla lifvet, ifall de ville gifva sig. Trots löftet blefvo månge
nedhuggne, andre fördes bort som fångar.
Så ändades det första försöket att vid Nevan anlägga ett svenskt
fäste. Men i Finland stärktes det svenska väldet, ehuru det alltid
var hotadt, mycket ofta anfallet af de orolige och vilde grannarne i
öster.
Värre tider kommo snart öfver Sverige, tider af inbördes krig.
Oenighet hade uppstått mellan k. Birger och hans bröder, fel funnos å
båda sidor. Man såg sig om efter bundsförvanter. K. Erik Menved i
Danmark höll sig till den ingalunda pålitlige Birger. Under det att det
jäser i sinnena och allt bådar ofärd, hålla de båda konungarne år 1304
ett hof i Fagradal, der allt gick herrligt till och med glädje. Birgers
bröder fingo deremot understöd i Norge, hvars konung åt dem upplät
det förut i detalj omtalade Ragnhildsholms slott, hvilket låg inom
norskt område, men ej långt från den efter den tidens måttstock
blomstrande staden Lödöse. K. Birger skyndade att å Gullbergs hed
uppföra ett fäste, som skulle tjena Vestgötarne till skydd. Men detta
skydd visade sig otillräckligt. Hertigarne brände Lödöse och tågade
upp till Dal, der de vid Venerns strand anlade Dalaborg. Fästets
uppförande var till stor tunga för den kringboende allmogen, som fick
arbeta dagar och nätter. Hertigarne ströfvade vida omkring och möttes
slutligen af en k. Birgers här vid Agnebro, hvilken de funno vara
upprifven. Hr Mattias Kettilmundsson ledde ett nattligt anfall, förde sitt
folk genom den strida elfven och öfverrumplade konungshärens
hufvudqvarter. Man har sagt, att Agnebro antagligen gick öfver Götaelf vid
utloppet ur Venern, men sammanhanget i berättelsen gör det
nödvändigt att söka Agnebro vid Gullspångselfven, mellan Vestergötland och
Vermland, der i en senare tid slottet Ampnaholm eller Affnaholm
uppfördes. Slottets anläggande visar, att en vigtig härväg gick fram
derstädes. En ny svensk här — rimkrönikan talar om 10,000 man,
hofmän och bönder — ryckte fram mot samma Agnebro, tågade vidare
genom Vermland 1 och in i Dal, för att angripa Dalaborg. Hertig
Erik närmade sig ock detta fäste, förstärkt med en norsk här. Någon
strid blef ej af, utan i stället aftalades förlikning, genom hvilken her-
1 Denna uppgift är bestämmande för Agnebros läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
