Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890 KRIGFÖRINGEN
Hertigen hade således under året 1309 varit ganska mycket upptagen,
men ännu var det icke slut. K. Erik, hos hvilken k. Birger, trots
förlikningen, vistades, samlade en stor här af Danskar och Tyskar.
Aderton landsherrar,
somme med flere hors, andre med färre,
kommo honom då till tröst
—.—————————————
ho silfver hafver rikligt att gifva,
han finner månge, som hos honom blifva.
De värfvade främlingarne kommo med tillsammans 320 hästar.
Hertigen, som icke fann sig stark nog att möta fienden, drog sig
tillbaka å samme väg, som denne skulle rycka fram, förande med sig allt
af kost och foder han kunde komma öfver. Derjämte förde han ett
gerilla-krig, af hvilket alle, som skilde sig från hufvudhären, ledo i hög
grad. Marschen gick denne gång genom Lagans dalgång. I Vernamo
skickade hertigen en del folk till Lödöse och Skara, men tågade sjelf
upp mot Jönköping. Vid Kumlarum satte han sig i försvarsställning,
men så fort den danske hären närmade sig, drog han sig tillbaka genom
Holaveden. K. Birger stannade en tid i Jönköping, der han uppförde
ett träfäste. När konungarne ryckte genom Holaveden, befunno sig
hertigarne på fädernegården Bjalbo i i Skeningetrakten. Vid Säm — läget
känner jag icke — skulle en strid stå, men för hr Mattias, som förde hertig
Eriks baner, stupade hästen öfver en sten, och banerstången bröts i fallet.
Detta måtte hafva ansetts som ett mycket dåligt järtecken, ty
hertigarne uppgåfvo all tanke på strid och foro Erik till Kalmar, Valdemar
till Stockholm; de båda konungarne började i slutet af september
belägra Nyköping — ett härtåg från den sydvestre gränsen ända upp i
Svealand, utan att en enda allvarlig strid hade utkämpats. I Kalmar
fick hertig Erik hjelp från Tyskland; med denna samt med borgare från
Kalmar och Varberg ryckte han upp till Jönköping, der han brände
det nya fästet, och vidare till Axevall, der han stannade för att ordna
försvaret. I början af januari 1310 lemnade k. Erik Nyköping, mot
hvars fäste den store hären under de tre månaderne icke hade kunnat
uträtta något. Han och hans folk voro utledsna, provianteringen
började blifva knapp och fästet vid Jönköping, som skulle skydda
återtåget, fanns icke mera. Under återtåget hade han ett möte med
hertigen, vid hvilket öfverenskoms, att man aldrig mera skulle hafva tilltal
till hvarandra för det som skett.
Vi se, att belägringar kunde vara långvariga, antagligen i brist på
tillräckliga anfallsmedel.
Samme vinter kom hertig Valdemar från Stockholm ned till Erik
i Vestergötland. De begagnade sig af den lättnad för färder, som
vinterföret gaf, och ryckte ned mot Ragnhildsholmen, hvilket den norske
konungen nyligen hade återtagit. Ett försök att undsätta fästet gjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
