Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902 KRIGFÖRINGEN
Diplomatiska underhandlingar bragte derefter Gotland i dr. Margaretas
våld, och hon behöll den af gammalt svenska ön — för Danmarks
räkning.
År 1408 återlemnades Gotland. Strax derefter invecklades k. Erik
i ett krig med de holsteinske grefvarne, hvilket varade i årtionden.
Kriget angick i och för sig icke Sverige, och det fördes utanför Sveriges
gränser, men som Svenskar tvungos att deltaga och äfven detta krig
lemnar oss upplysningar om medeltidens krigsväsen, må vi åt det egna
några ord. I unionsfördraget af år 1397 eller åtminstone i det utkast
dertill, som blifvit bevaradt, heter det: »Alla tre rikena skola vara i
samdrägt och kärlek, det som händer ett, örlig eller utländingars
anfall, det gäller alla tre, och hvart rike hjelpe de andra med all trohet
och all makt. Det rike, som är anfallet, underhålle de andra rikenas
härar, men konungen, ej riket, ansvarar för lön samt ersättning för
skada och fängelse. Ingen undandrage sig dermed, att han icke är
skyldig att göra tjenst utom sitt rikes gräns, ty alla rikena skola nu,
under en konung och herre, vara som ett rike.» Kriget började år
1409. Hösten 1410 utfärdade k. Erik i Flensborg flere frälsebref för
Svenskar, hvilke antagligen tillhörde hären. Ett enskildt bref omtalar,
huruledes ’gode män af riket’ voro af dr. Margareta uppbådade till
Flensborg.1 Dr. Margaretas försök att medla hjelpte ej mycket. Efter
hennes död uppflammade åter kriget. År 1416 voro flere Svenskar
med. Konungen utfärdade på nytt frälsebref i september. I Vadstena
klosters diarium omtalas yttranden rörande Slesvigs intagande, fällda
af personer, som varit närvarande. I september 1417 utfärdades i
Slesvig en arfskifteshandling, hvilken bevittnades af fyra frälsemän
från Vestergötland, af hvilke den främste var Vestergötlands lagman
hr Gustaf Magnusson. Rimkrönikan säger om Svenskarne, som togo
del i fejden:
Arf och egor fingo de ej spara,
med storan kost och många svenner
mente de konungens hyllest förtjena;
det kunde dem dock litet förslå,
de något af honom fingo voro väl få.
Man beskyllde konungen för att vilja ’förderfva Svenskarne med långt
örlig och månge herredagar’. Månge herredagar förekomma
visserligen, ty det ena mötet hölls efter det andra, utan att mycket
uträttades. År 1420 härjade k. Erik Femern, och lär der hans lif varit
förloradt, om ej Svenskarne hade räddat honom. Konungen hämnades
med ett nytt anfall. Femerlingarne hade sökt en fristad i en kyrka.
Konungen angrep denna och lät draga ut dem och drifva dem ut på
kyrkogården, der de nedgjordes. Två år derefter förklarade hanse-
1 Styffe, Bidrag, del 2, s. LXXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
